RB 46

26 man samma betonande av domarens roll. Analyserna av Bentzons rättskällelära har i allmänhet baserat sig på dennes bok »Retskilderne»,'men såsomnämnts behandlar Bentzon rättskällorna redan i de år 1898 utgivna noterna till Deuntzers lärobok. Bentzon kan inte godta Deuntzers definition, enligt vilken med rättskällor förstås »de Kjendsgjerninger, hvorigjennem den retsstiftende Samfundsvillie udtaler sig»;'" inte heller accepterar han Goos’ definition av rättskällorna som »de Kjendsgjerninger, hvoraf Retsnormernes Indhold erkjendes»."^ Dessa definitioner är enligt Bentzon visserligen riktiga, men inte uttömmande; enligt honom är rättskällor därtill »enhver Kjendsgjerning, som mere eller mindre bestemmende, vejleder Dommeren i den konkrete Rets- (Tvangs-)- Udovelse»."^ Även Herman Scheel anknöt i sin doktorsföreläsning (1892, publicerades 1907) rättskälleläran till domarens ämbetsutövning. Herman Scheel tar inte ställning till själva begreppet »rättskälla», men han betecknar rättskälleläran som »en Lxre om, hvorledes man skal erkjende, hvad der er gj^ldende Ret» och definierar gällande rätt somden »Ret, somDomstolene har at la^gge til Grund for sin Retshaandhsevelse».""* Denna uppräkning av olika definitioner av begreppet »rättskälla» i nordisk 1800-talslitteratur gör inga anspråk på att vara uttömmande, men torde innehålla de viktigaste nyanserna i den rätt sparsamma floran. Behandlingen av begreppet i allmänhet är oftast kortfattad och koncenterar sig på två frågor: själva definitionen och utmönstrandet av oriktiga användningssätt. Montgomerys uppräkning innehåller de flesta olika alternativen. Han påstår dock oriktigt, att två av dessa alternativ skulle vara aktuella endast i tyskt språkbruk. Montgomery talar omrättsärenden och fakta såsomupphov till rättigheter och skyldigheter. Denna betydelse nämns också tidigare i nordisk litteratur; A. W. Scheel talade ju om kontrakt och testamenten som »Tilblivelsesgrunde», Aubert var av den åsikten, att kontrakt inte är någon rättskälla, och senare betecknade Reuterskiöld, som kände till Montgomerys åsikter, privata rättsbildningen som en sekundär rättskälla. Intressant är att märka, att gränsdragningarna ofta är desamma somi modern litteratur. Indelningen rättskälla - historisk källa är bestående allmängods. Bornemanns »laxere Betydning» av ordet rättskälla motsvaras av det av Peczenik förkastade begreppet »rättskälla» som »kunskapskälla», liksom den enligt Peczenik även oacceptabla definitionen av rättskällan såsom orsaken till en viss rättsnormeller dess innebörd redan förekommer hos Montgomery. Själva definitionerna kan indelas i tre grupper, av vilka de två första bygger Se t.ex. Ross, s. 142 ff.; Stuer Luurtdsen, s. 347. Deuntzer, s. 1. Se Goos, s. 85 ff. öe«i2o«, Noter, s. 28. Herman Scheel, TfR 1907, s. 258. Renterskiöld, s. S2. H5 den

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=