184 Inställningen till utländsk rätt är i svensk-finsk och dansk-norsk doktrin i många avseenden likartad under 1700-talet. Sedan man övervunnit den från Thomasius härstammande negativa inställningen till romersk rätt, var man beredd att acceptera denna som ett viktigt tolkningsmedel och en slags subsidiär rätt. Man betonade i synnerhet den romerska rättens betydelse för det vetenskapliga tänkandet; terminologi och begrepp samt i sista hand hela rättsvetenskapen var beroende av den romerska rätten. Man var också ense om att den romerska rätten måste avnjutas med försiktighet; först den, som hade gedigna kunskaper i inhemsk rätt, kunde börja studera romersk rätt utan att bli helt beroende av denna. Den romerska rätten kunde användas dels som ett tolkningsmedel, dels till utfyllandet av luckor i den inhemska lagstiftningen. Det är därför naturligt, att man just i dansk doktrin ägnade så stor uppmärksamhet åt den romerska rätten. På slutet av 1700-talet var DL en ännu mera föråldrad och bristfällig kodifikation än 1734 års lag, vilket man förskönade med att tala om lagens korthet. Behovet av materiella rättsregler var större i Danmark-Norge än i SverigeFinland. Man talade omnaturrätten som en subsidiär rättskälla, men var helt på det klara med att det som man kallade naturrätt ofta i själva verket var romersk rätt. Receptionen av romersk rätt kunde göras selektiv genom hänvisning till att endast en del av den romerska rätten var av universell natur, resten hade haft giltighet endast i det romerska riket. Jämfört med den romerska rätten är övriga främmande rättsordningar av underordnad betydelse, ehuru man i allmänhet nämner de flesta europeiska länders lagar. Inställningen till användandet av denna utländska rätt och doktrin är helt pragmatisk: prydnad och nytta vid lagtolkningen. Endast Norregaard talar om fortgående förbindelser och en släktskap mellan vissa folk, som också måste leda till en gemenskap i lagstiftningen. 3. 1800-talets doktrin 3.1. Naturrätten Naturrätten förlorade till stor del sin betydelse som argument i den nordiska rättsvetenskapen på 1800-talet. Man bör dock komma ihåg, att naturrätten inte helt förlorade sitt anseende, även om ett verk som filosofen Richard Kleens stora naturrättsframställning, som utkom i Sverige på 1880-talet, förblev ett undantag.En stor del av det tidigare som naturrätt betecknade stoffet kvarstod dessutom i den juridiska litteraturen, nu under beteckningen »rättsfilosofi» eller »allmän rättslära». Redan Schlegel utgav sin naturrättsframställning under titeln »Naturrettens eller den almindelige Retsla:res Grundsa;tninger» (1798) Kleen, Richard, Försök till framställning i naturrätt och rättsliga förbegrepp, 5 band. StockHolm 1883-1885.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=