183 har utländsk rätt »for nxrvarrende Tid en temmelig stor Nytte» somförklaring till de inhemska lagarna. Särskilt viktiga är gamla tyska, anglosachsiska och svenska lagar som en förklaring till äldre dansk rätt. Norregaard motiverar detta med dessa nationers »store Connexion og Förbindelse» med Danmark, deras »naturlige Slxgtskab med de Danske, der i den Tid udgjorde en Lighed imellem deres og vort Sprog, Ta:nkemaade, Sarder og Levemaade», varav det måste uppstå en stor likhet mellan lagarna. Nyare tyska lagar, mosaisk och kanonisk rätt har betydelse i de fall, då stadganden i inhemsk rätt hämtats från dessa rättsordningar.^*^ Norregaard behandlar utförligast romersk rätt, trots att denna enligt honom inte kan antas vara en betydande källa till de danska lagarna. Den romerska rätten är ändå till stor nytta för danska och norska jurister, ty genom studiet av romersk rätt lär man sig juridiskt språk, tankesätt och juridisk ordning, utan vilken det skulle vara omöjligt att uppnå en systematisk kunskap omjuridiken. I likhet med Kofod Ancher anser Norregaard, att den romerska rättens största betydelse ligger i att den är en slags tillämpad naturrätt. En dansk jurist har i den romerska rätten »en Slags almindelig borgerlig Ret, der . . . kan . . . veilede ham til Natur-Retten selv, der er saa vigtig for ham, baade naar Lovene skal forklares, og naar de tie . . ., men er tillige saa vanskelig i mange Tilfxlde at indse paa egen Haand». Den romerska rätten fungerar som exempel och bevis på, hur allmänna principer kan tillämpas i samhället. Norregaards framställning är starkt påverkad av Kofod Ancher; han motiverar den utländska juridiska litteraturens betydelse med att den danska lagen är så kortfattad, upprepar kravet på kunskaper i romersk rätt för en dansk jurist och nämner, att inte all romersk rätt är positiv rätt. I detta fall är dock motiveringen betydligt utförligare än hos Kofod Ancher. Man bör iaktta försiktighet vid användandet av romerska »Lov-Aarsager» i Danmark, »thi nogle ere partikulaire og aleene grundede paa den sxrdeles Forfatning, som var i den Romerske Stat; at ville slet hen anvende disse paa en Stat af en ulige Forfatning, var at bruge en god Ting meget ilde; andre i den Romerske Ret anforte Lov-Aarsager ere derimod almindelige, tagne af Natur-Retten, og disse er det, som man altsaa kan anvende paa alle Steder».■*' Hurtigkarl kräver av en dansk jurist kunskaper både i äldre danska och åtskilliga främmande länders språk; för att kunna tolka lagen måste man känna både dess inhemska och utländska källor.Hurtigkarl anser liksom Norregaard, att den romerska rätten är en »almindelig borgerlig Ret»; i motsats till denne påstår han dock, att åtskilliga bestämmelser i DL och senare förordningar härstammar från romersk rätt."*-^ Norrcgaardy s. 47 f. Norregaard, s. 48 f. ■" Norregaard, s. 50 t. Hurtigkarl, s. 51. Hurttgkarl, s. 53.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=