178 ställningar, systematik och begreppsbildning i fallen 1-3 visar å andra sidan, att den använda rättskällan, förutom domstolsavgöranden, främst är den utländska doktrinen. Peczenik hänvisar m.a.o. till rättsvetenskapens internationella natur; det är svårt att förstå, hur han själv betraktar gränsdragningen mellan sakskäl och auktoritetsskäl i detta sammanhang. Enligt Eckhoff är det ibland lagstiftaren, som står för importen av utländsk rätt, medan det i andra fall är rättsvetenskapen och rättspraxis, som hämtar materialet utifrån, därför att det anses vara värt att efterlikna. I den juridiska litteraturen redogör man för hur en viss fråga lösts i andra länder, och då man behandlar norsk rätt, hänvisar man ofta till utländsk litteratur, lagstiftning och rättspraxis. Sådana hänvisningar fungerar dels som illustrationsmaterial, dels som argument för att frågorna bör lösas på samma sätt i norsk rätt. Nordisk rätt är särskilt viktig. Före andra världskriget använde man även tysk och i viss mån fransk rätt, medan den anglosachsiska rätten blivit viktigare efter kriget. Eckhoff nämner också flera exempel på receptionen av utländsk rätt genom doktrin och praxis i Norge.” I Eckhoffs framställning har rättsvetenskapen inte samma dominerande roll som hos Peczenik, och Eckhoff ger inga regler för, vilket material, som kan användas. Även Aarnio anser rättsjämförande argument höra till de rättskällor, somfår användas.'- Utländsk rätt har betydelse både i lagstiftningen, rättspraxis och doktrinen, av vilka Aarnio behandlar de två sistnämnda. Han påpekar, att begreppet »utländsk rätt» är mångtydigt och att det kan beteckna bl.a. både främmande lagtexter och främmande rättssystem (begrepp, teorier osv.). Förutom fallen med uniforma lagar osv. nämner Aarnio det fall, då lagstiftningen i två länder är likadan utan att vara gemensam. I detta fall kan man presumera, att den lagstiftningsprincip-, som kan hittas i den främmande lagens förarbeten, också har accepterats av det egna landets lagstiftare. Även främmande länders rättspraxis kan innehålla rättsprinciper, som är tillämpliga i Finland; man bör dock alltid vara uppmärksam på den inverkan, som olikartade samhällsförhållanden och rättssystem kan ha. Även omlagstiftningsprinciper och tolkningsresultat inte kan överföras till Finland, kan lösningar i främmande rätt ha värde somexempel på möjliga problem och tolkningar. Argumenten för lösningen av det egna landets problem bör dock baseras på det egna landets källmaterial.'^ Aarnio behandlar inte i detta sammanhang eventuella skillnader mellan användandet av utländsk rätt i domstolar och inomrättsvetenskapen. Det sparsamma materialet kan utökas med två artiklar av Strömholm och Wetterstein. Strömholm dryftar användandet av utländskt material i juridiska monografier, och han begränsar sin framställning genom att utesluta arbeten " Eckhoff, s. 249 {. Aarnio, s. 221. Aarnio, s. 235 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=