177 faktor. Trots att dessa framställningar i betydande mån skiljer sig från varandra, innehåller båda avsnitt, som behandlar receptionen av utländsk, i synnerhet romersk rätt som ett historiskt fenomen.’’ Även Aarnio, som ännu 1982 endast helt kort konstaterar, att rättshistoriska, rättsjämförande och rättssociologiska motiveringar hör till de argument, som får åberopas,^ behandlar i sin nyare lärobok de rättsjämförande argumentens betydelse. Främmande rätt betecknas av von Eyben som ett av »andre momenter» i argumenteringen i motsats till »de almindehge retskilder».^ Enligt Peczenik hör utländsk rätt till de rättskällor, de juridiska auktoritetsskäl, somfår åberopas, dock med vissa begränsningar såsom t.ex. hänsynen till svensk ordre public.^ De sakskäl, som åberopas i utländska domskäl, utländsk juridisk litteratur osv., kan naturligtvis vara tillämpliga på svenska förhållanden, men enligt Peczeniks terminologi kan utländsk rätt betecknas som en rättskälla endast, om man åberopar den som auktoritetsskäl, t.ex. hänvisar till rättsfall, somhärstammar från respekterade domstolar. Peczenik påstår, att beaktandet av utländsk rätt är beroende av vilka slags frågor det rör sig om. För det första får man utan begränsningar utnyttja utländska källor i den del av den juridiska argumentationen, som stöder sig på teoretiska resonemang, t.ex. frågan omkausalsammanhang, och som inte berör den nationella rättsordningen. För det andra får man rekommendera, att utländska frågeställningar, t.ex. den amerikanska debatten om nationalekonomiska hänsyn i skadeståndsrätten, beaktas vid den inhemska argumentationen. För det tredje kan det finnas skäl att rekommendera, att en utländsk systematik och begreppsbildning överförs till den inhemska juridiken. För det fjärde slutligen får man i vissa fall t.o.m. rekommendera, att utländska avgöranden, rättsprinciper osv. beaktas i den inhemska argumentationen under förutsättning, att den utländska och inhemska rätten liknar varandra, då det gäller normer, begrepp, argumentationssätt osv. Alla nordiska rättskällor, tysk rätt och rättsvetenskap samt anglosachsiska rättsfall kan med fördel användas, medan den anglosachsiska doktrinens användbarhet begränsas av en rätt annorlunda begreppsbildning. Utländsk rätt har särskilt stor betydelse på de rättsområden, sompräglas av livliga internationella kontakter, t.ex. inomsjörätten. Peczeniks framställning visar, att han främst har rättsvetenskapen i tankarna, då det gåller användandet av utländsk rätt. I fallen 2-4 får man rekommendera ett användande av visst utländskt material, vilket visar, att det är doktrinen, sombegagnar denna rättskälla. Fiänvisningen till teoretiska resonemang, fråge- ^ Peczenik, s. 272; Eckhoff, s. 248 t. Aarnio, Oikeussiiännösten, s. 96. ^ von Eyben, s. 16. ** Peczenik, s. 244. '' Peczenik, s. 17 \. Peczenik, s. 271 t.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=