137 tande på rättens fortbildning än andra. Schrevelius medger, att mycket med skäl kan anföras mot prejudikat, och han refererar myndigheternas och även Calonius’ negativa inställning, men anser det ligga i sakens natur, att flera överensstämmande prejudikat, i synnerhet om de är givna av Högsta domstolen, har »ett icke ringa inflytande» på rättsutvecklingen. Prejudikatens betydelse försvaras metf ett argument hämtat från 0rsteds supplement till Norregaard. Underdomarnas uppgift är att avkunna sådana utslag, som kan godkännas av Högsta domstolen, för att parterna inte skall nödsakas att söka ändring, eller, om de inte har råd därtill, för att inte en annan rätt skall bli gällande för de rika än för de fattiga.'"’ 2.3.1.4. Finland I periodens knappa juridiska litteratur i Finland finns det förvånande nog två artiklar om rättspraxis’ betydelse. Palmen publicerade en kort uppsats »Om prejudikater och praxis vid domstolar» år 1855. Även i denna artikel är Palmen klart beroende av en äldre doktrin; han känner dock till Schrevelius’ argument för en bundenhet vid prejudikat, vilka han förkastar.’’^ Enligt Palmén förbjuder 1734 års lag (RB 1; 11, 7: 1 och 24:3) domaren att använda prejudikat, och det torde aldrig »hafva fallit någon in, att tolka ordet landssed såsomdomstolarnes praxis, eller att deraf hämta något stöd för giltigheten af prejudikater såsom lag».'"'* Då man enligt Palmén trots lagens stadganden i Finland förfallit till en auktoritetstro och i synnerhet underdomare av lättja och för att undgå åtal för tjänstefel gärna letar efter prejudikat, varnar han för dessa, eftersom inte ens överrätterna följer eller bör följa sina tidigare avgöranden. Alla prejudikatsamlingar är dock inte lika dåliga; Flintbergs Lagfarenhetsbibliotek saknar värde, medan Schmidts Juridiska Arkiv har stor betydelse även för finska jurister. Rättspraxis’ betydelse skiljer sig ej från prejudikatens, eftersom det är svårt att få en uttömmande bild av praxis, och den endast har »en numerisk öfvervigt framför enstaka rättsfall».'’‘' Palmén slutar med att uppmana domaren att inte nöja sig metf ett »aggregat af spridda prejudikater» utan att ägna sig åt ett livslångt studiumav lagstiftningen och vetenskapen.'’^ Palméns argument är de från 1700-talets litteratur bekanta: hänvisningar till svårigheterna att erhålla kännedomomprejudikat och varningar mot att ersätta juridisk utbildning med ett samlande av prejudikat. - Palméns artikel ledde till ett genmäle av en anonym underrättsdomare, i vilket denne betonade prejudikatens betydelse som en viktig kunskapskälla för praktiska jurister och t.o.m. Schrevelius 1, s. 52 t. Palmén, Lbl 1855, s. 110. Palmen, I.bl 1855, ,s. 109. Palmen, I.bl 1855, .s. 110 tf. Palmen, I.bl 1855, s. I 14.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=