76 Bååth, Bidrag till den kanoniska rättens historia i Sverige, 1905, med redogörelse för dess huvudsakliga innehåll. Vidare av Sven Tunberg i HT 1951 s. 361 ff. närmast för en noggrannare bestämning av tidpunkten för Alsnö stadga, vilket ger Tunberg anledning till en genomgång av den föreliggande vetenskapliga litteraturen. Här kan därför hänvisas till Tunbergs uppsats i HT. De viktigaste punkterna i Gregorius’ brev kan sammanfattas på följande sätt: 1. Klerkerna i Sverige hindras av de världsliga myndigheterna att till verkställighet befordra testamenten in pios usns?^ 2. Klerkerna straffas somlekmän i strid mot kanonisk rätt.^^ 3. Kyrkorna och den egendom som de erhållit vid grundandet pålägges nya skatter och pålagor som omde vore privat egendom.^* 4. Klerkerna måste mot sin vilja infinna sig i civila mål inför världslig domstol, ehuru dessa mål hörde till kyrkans domsrätt.^^ 5. Om klerker i någon mån kan ha förgått sig mot de världsliga myndigheterna, så lägger de senare beslag på klerkernas patrimonialgods och tillåter dem inte att svara inför den kyrkligadomaren, inför vilken klerkerna svarar enligt kanonisk rätt.^° 6. Frågor om äktenskapsbrott, mened, den prästerliga ordinationen samt delningen av tiondet, som anses höra till kyrkornas tillgångar och vara till bruk för de fattiga, har i strid med kanonisk rätt godtyckligt tagits omhand av svenska ämbetsmän och alltså inte behandlats av kyrkliga domstolar. Det framgår av denna uppställning att påven för kyrkans del gör anspråk på att testamentsfrihet till kyrkans förmån skall råda, vidare i punkterna 2, 3 och 5 ställer anspråk på privilegium fori för klerkerna samt kräver skattefrihet för klerker och kyrkor från alla avgifter till kronan.^' Påvebrevet av den 9 augusti 1274 har av K. G. Westman karakteriserats som ett kyrkligt program.^^ Det fick sitt svar, visserligen kortfattat, två år senare när Magnus två dagar efter sin kröning eller den 26 maj 1276 försäkrade kyrkan om skattefriheten och lovade att så fort som möujligt se till att den kyrliga domsrätten blev genomförd.Man har fäst sig vid den kortfattade formuleringen, men av Westman har denna handling betraktats somvår första bevarade handfästning. I ett hänseende sköts dock de påvliga anspråken åt sidan för framtida behandling och det rörde den viktiga testamentsrätten. Magnus ville hänskjuta Baath, a.a. s. 166. a.a. s. 166. a.a. S.166. a.a. s. 216. “ a.a. s. 217. Brilioth, Svenska kyrkans historia. II. Den senare medeltiden 1274-1521, s 12. Wfstman, Rådet s. 187-188. *■’ SD613, Wfstm.an, a.a. s. 187.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=