24 upptagande i svensk rätt till den mäkling somunder Birgers ledning ägde rumi Ettarp år 1257, där i varje fall Birger måste ha fått personlig kännedomomden danska fridslagstiftningen.Det kan dock här vara anledning erinra om EK:s stadgande i v. 72, där Erik läspe och halte anges ha gett bonden godhan friid. Någon närmare beskrivning på denna frid ges dock inte i EK. Eftersom Erik Eriksson dog 1250 och denna fridslagstiftning alltså har givits dessförinnan, finns det anledning att ifrågasätta ominte ett fridsskydd för bönderna funnits i svensk rätt redan under förra hälften av 1200-talet. Nu är det faktiskt inte uteslutet att kung Eriks och Birgers fridslagstiftning kan betraktas som samma sak. Birger torde ha uppnått sin jarlaställning omkring år 1248, samma år somjarlen Ulf Fasi dog. I en relation av kardinallegaten Vilhelmav Sabina 1248 anges jarlen somden sominnehar den faktiska makten. OmEriks fridslagstiftning omnämnes i sammanhang med beskrivningen av honomoch hans levnad i EK, så utesluter inte detta att det kan vara samma lagstiftning, som Birger anges som upphovsman till. Vare härmed hur som helst så kan man också se uppgifterna på så sätt att Birger i egenskap av regent efter 1250 enligt tidens sed kan ha förnyat eller bekräftat de fridslagar somav Erik Eriksson proklamerats möjligen i samförstånd med Birger före år 1250. Nu finns det en annan förklaring till uppkomsten av regeln om kvinnans halva arvslott mot mannens, nämligen den tredjedel som hon förvärvar vid äktenskapets ingående till mannens lösöre och där UL i Ä3 anger att denna rätt är uppländsk lag och har till upphovsman Erik den helige. Holmbäck citerar här^' Olivecrona, Om makars giftorätt i bo, 5:e uppl. s. 216, enligt vilken detta inte betyder annat än att Erik skulle ha sanktionerat det på hans tid vedertagna bruket. Vad här återgivits är den vanliga tolkningen och läsningen. Det bör emellertid inte döljas att man kan läsa stadgandet i Ä3 på ett annat sätt, nämligen så att Erik den heliges medverkan är samordnad med uppländsk rätt. Med andra ord att kvinnan giftes till all^n pa^n r^et. upl^snzk lagh tieru. ok hin ha^lghi erika:r kunungcer gaff. Detta innebär att Eriks roll inte skulle ha varit inskränkt till stadgandet om hustrus rätt till en tredjedel av mannens egendom, utan stadgandet skulle i så fall betyda att Erik varit verksam som stiftare av uppländsk rätt i största allmänhet och - i så fall - ha varit den somlåtit nedteckna den före UL 1296 föreliggande lagen i Uppland eller Tiundaland. Om så skulle vara fallet behöver inte hustruns rätt till en tredjedel av mannens bo vara knuten till Erik utan kan ha inkommit i uppländsk rätt senare och alltså närmast vara en följd av påven Alexander ULs aktion för bättre äktenskapsförhållanden i Sverige. Eriks insats blir emellertid härigenomav än större betydelse, eftersomhan då har varit en tillskyndare av en enhetlig lagstiftning i Uppland eller i varje fall i Tiundaland. Westman, Svenska rådets historia till 1306 ss. 201 och 203, not 1. SLL 1, UL not 20 s. 82.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=