11 Ordbok, s. 512, s.v. ”minne” under 3/ där innebörden sämre anges. Om en sådan innebörd får antagas, så får också stadgandet en förnuftig innebörd. Den andra förändringen som bör inläsas är korrigeringen av stadgandet att räfst skall hållas vart tredje år. Att detta är orimligt framgår av att edöresbrotten slites av konungsräfst, och det är givetvis inte möjligt att sådana brott skulle undgå lagföring så pass lång tid. Av två stadganden i västgötarätten framgår också att en felskrivning måste föreligga i det skrivaren förväxlat månad och år. Att månad måste ha varit avsedd framgår av VgL II Förnämesbalken (Forn) 43, som föreskriver två räfsteting och två häradsting om året. I VgL 111:57 finns motsvarande stadgande hos Lydekinus i följande formefter Schlytf.r, då det ej återges av Holmbäck—Wessén: Tu sculu refsingcC fnngh wa'ra’ wm ar. anridet vmhöst oc annxt vm war oc et hter^zjjing ^efti hwar jj^erra.’. Det skall alltså vara fyra ting omåret eller ett var tredje månad. Ett visst, ehuru måhända rätt långsökt stöd för denna uppfattning, kan man erhålla genom en jämförelse med ett av de mest berömda kapitularierna på kontinenten, nämligen Ansegisi Capitulariurn, i vars liber 111:83 anges för de ting, som kejsarens missi skall hålla följande: Volumus, ut propter iustitias quae usque modo de parte comitum remanserunt quattuor tantumrnensibus in anno missi nostri legationes suas exerceant, id est in hierne lanuario, in verno Aprili, in aestate lulio, in autumno Octohrio.^ I många hänseenden företer kapitularielagstiftningen på kontinenten under Karl den stores och Ludvig den frommes tid så avsevärda likheter med den svenska konungsräfsten, särskilt när den avser att bekämpa svårare brott, att det inte kan avvisas som helt uteslutet att denna äldre lagstiftningsform kan ha tjänat som förebild för den svenska kungalagstiftningens uppkomst och första utveckling. Man torde därför vara tämligen säker på att i OgL R 3:2 föreligger en felskrivning av den ursprungliga upptecknaren, där år skall innebära månad. Det angavs tidigare att i R 3 skedde ett avbrott av löpande lagtext genom flockens §2, där en historisk översikt redovisades om utvecklingen av rätten och förfarandet vid «um-tagandet. Till övervägande delen rör sig framställningen omhur förfarandet var utformat före Birger Jarls tid. Det heter sålunda: Nu var det såförst: - Sedan togs det bort z konung Knuts dagar, - Då stadgades ock det, - Den somdå fälldes - Sedan blev det så, att — Nu gav Birger Jarl den lag,- ^ MGH Legvm sectio II. Capitularia regvm francorvm, Tomus 1. s. 434. Aiiscgis kapitularicsamling åtnjöt under medeltiden stort anseende och anses ha påverkat lagstiftningen för lång tid framåt även i andra länder. Härom Conrad, Deutsche Rechtsgeschichte, 1, s. 135, GANsiiot, Was waren die Kapitularien? ss 108-116, Amira-Ec^khardt, Germanisches Recht, 1 s. 49 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=