c. Domsmakten och dess förändring 9. Domsrätten och dess utövande med nämnd Under hela nyare tiden och en stor del av medeltiden gör vi en klar skillnad mellan lagstiftning och dömande verksamhet, d.v.s. tillämpningen av den givna eller befintliga lagen på det enskilda fallet. Det är två från varandra vitt skilda verksamheter, som staten utövar. Det är inte bara organen för de skilda verksamheterna somär olika, de utövas på helt skilda platser och med andra syften. Den ena verksamheten har politiska förtecken medan den andra är inriktad på att lösa konflikter av rättslig natur mellan olika medborgare eller medborgargrupper. Det kan dock ifrågasättas omman under medeltiden, när våra äldsta lagar såg dagens ljus på tingen, gjorde samma pregnanta skillnad somvi gör idag mellan lagstiftning å ena sidan och rättskipning å den andra. Redan det medeltida ordet för den rättsliga verksamheten, skipa, har innebörden att betyda såväl lagstiftning somdömande verksamhet. Bäst kommer detta framhos Schl^ter, som i Ordboken s. 558 s.v. skipa under 2/ anger ”skriftligen författad och utfärdad lag” och härvid åberopar VgL IV 19: 5, somär Alsnöstadgans slutformel och förmodligen det äldsta exemplet på kunglig stadgelagstiftning, som i varje fall är för oss känd. Men ScHLYTER har dessutom under 7/ beteckningen ”skaffa, föranstalta 1. låta en annan få något”, varav dras slutsatsen ”döma”, där huvudsakligen rättsställen ur MEStL anföres, nämligen Kg 11 pr samt Km30: 2. Det förefaller därför som omskipa vore en sammanfattande beteckning för såväl lagstiftning som dömande verksamhet eller för vad vi anger med termen ”rättskipning” somväl ännu i denna dag får anses vara en beteckning som avser båda slagen av denna verksamhet. I och för sig är nu detta föga märkligt. Den offentliga verksamheten utövades i gammal tid praktiskt taget alltid på gemensamma sammankomster eller ting och innan skrivkonsten blev mera allmän låg det därför i sakens natur att man på tingen skulle såväl stifta ny rätt somägna sig åt dömande verksamhet. Bägge funktionerna skedde öppet och tingsmenigheten utövade där inflytande och troligen i äldsta tid det helt avgörande inflytandet. I stort sett samma betydelse anger Södervcall I Ordbok öfver svenska medeltidsspråket II s. 368-369. Här anges under 7/ ”bestämma, förordna, föreskrifva, stadga,” medan en stark dragning åt fördelning framskymtar särskilt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=