167 värv. Vem författaren är vet man inte med säkerhet. Fredrik Paasche har gissat på ärkebiskop Einar Gunnarsson från Tröndelag, klerk och god vän med kungahuset.^' Han gav Håkan den unge kungsnamn 1240 och krönte Magnus Lagabote 1261 Ett latinskt utdrag av Konungs skuggsiä har gjorts för Ingihurga filia regis Norwegiae, vilket bör vara hertiginnan Ingeborg, Håkan V:s dotter och gift med den svenske hertigen Erik Magnusson, fader till Magnus Eriksson. Här kan alltså finnas ett samband med Konungs skuggsiä och KS. För svenskt vidkommande finns som tidigare angivits en liknande furstespegel i skriften Umstyrilsi kununga ok höfdinga. Den dateras cirka 100 år senare. Så HenrikSchuck medan den somsist uttalat sig, Lennart Moberg, vill förlägga tillkomsten till 1340-talet. Även här är det mycket osäkert vem somär författare. Schuck föreslog den lärde kanslern och dekanen Filip Ragvaldsson i Linköping, medan Moberg synes luta åt Birgittas biktfader magister Mathias. Är denna svenska spegel skriven i slutet av 1340-talet, så måste den också ha varit avsedd för Magnus Erikssons söner Erik och Håkan.^^ Nu kan det helt allmänt anmärkas att det torde vara svårt att datera en skrift av detta slag med någon säkerhet till så näraliggande perioder som 1330- eller senare delen av 1340-talen. Någon större roll kan väl denna differens inte spela då den i varje fall ligger inomsamma svenske kungs tid somregent. Omde filologiska spörsmålen här verkligen kan ge ett säkert svar är detta naturligtvis tacknämligt men knappast av någon större betydelse. Viktigare synes då i stället vara omdenna skrift skulle ge kungamakten verkligt underlag för att ur gudomlig rätt kunna härleda sina anspråk. I så fall skulle dessa närmast ha riktat sig mot landskapsmenigheterna som företrädare för regimen politicum. Det är väl knappast troligt att allmogen som sådan kan ha varit medveten om den statsrättsliga spekulationen på denna höga nivå. Man må dock inte bortse från att landskapstingen väl kunde påverkas av de ledande andliga och världsliga stormännen, där såväl biskop somlagman utövade ett säkert avgörande inflytande på hur landstinget ställde sig i olika spörsmål. Det till vår tid kvarstående materialet är dock alltför knappt för att man härav skall kunna dra några slutsatser. I samband med diskussionen om författarskapet till KS har även nämnts om det kan ha varit samma författare somskrivit den valstadga som finnes intagen i SdmL:s s.k. B-handsknft. Spörsmålet har varit föremål för mycken lärd möda utan att man definitivt kunnat binda skriften vid någon bestämd författare. Moberg har i en exkurs till sin filologiska utredning omspråket i KS uppställt frågan om KS:s författare kan ha utarbetat även Magnus Erikssons valstadga, Enligt Himfviks förord s. 14. KLNM9, sp. 66, s.v, Kongcspeillittcratur. sp. 61 ff. Kongespellittcratur i KLM9, sp. 61-68. Mf'bi rc; 1984 s. 14. Mobfro 1984 SS. 138-142.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=