131 Emellertid förekommer i dessa stadgor en sammanblandning av bestämmelser som avser frälset som sådant med sådana bestämmelser, som avser den civila befolkningen. Detta sker redan i den första stadgan, nämligen Alsnöstadgan, som både reglerar övergrepp vid våldgästning och ger bestämmelser om vilka kategorier som åtnjuter frälse av olika slag, däribland gästningsfrälse. Kungens rätt att föreskriva bestämmelser för ordningen inom sina borgar och bland sina trupper får väl anses vara av ålder godtagen, eftersom den germanska konungens ursprungliga uppgift var befälhavarens i krig. Likaså torde hans rätt att befria från vissa skyldigheter i form av frälse från skatt eller pålagor mot att andra prestationer gavs, inte ha mött någon invändning. Det är emellertid uppenbart att under Magnus Erikssons tid en klar tendens i ett flertal stadgor kan skönjas att på olika sätt inskränka det världsliga frälsets gästningsrätt genom föreskrifter om begränsning av deras följen. Sådana begränsningsbestämmelser går igen i ett flertal stadgor liksom den ständiga uppmaningen att iakttaga de redan av Birger Jarl proklamerade fridslagarna. De ger ett klart utslag av att detta var det medeltida samhällets största sociala problem. Det finns dock ett par stadgor som mer än de flesta kommit att ingripa i den landskapliga lagstiftningen, särskilt ifråga ombrott av olika slag samt omrättegången. Detta gäller framför allt Uppsalastadgan av 1344 samt Telgestadgan av 1345. Deras betydelse är sådan att de kan anses vara förarbeten till landslagen, då ett flertal av de där ingående bestämmelserna komatt ingå i landslagen och de därmed också framstår somkällor till denna lag. Detta är också rätt naturligt eftersom de i tiden ligger så nära landslagens utarbetande att de måste ha tillkommit samtidigt somarbetet på landslagen pågick. Till dessa stadgor kan läggas det kungliga brevet av den 26 augusti 1346,’^ som visserligen inte har stadgekaraktär men dock är utfärdat med rådet. I ett viktigt hänseende regleras här den kungliga domsrätten till sanningens utfinnande, nämligen när kungen är utrikes faren. Då tillsättes i varje lagsaga en konungens nämnd omtolv namngivna män, somskall döma kungens dom. I de av Magnus Ladulås utfärdade stadgorna från Alsnö och Skenninge anges att olika uppräknade personer varit närvarande vid stadgarnas utarbetande men att det är kungen själv som fattar besluten och utfärdar dessa stadgor i sitt namn. Med Skarastadgan, som Magnus Eriksson gav på sin Eriksgata 1335'^ anges att de där nämnda artiklarna givits av kungen teptir py sum witraste til na;mpde f?em sarnans^tia. Men i och med den andra Skenningestadgansenare samma år 1335 inträder rådet som deltagare i lagstiftningen, till en början här och i Uppsalastadgan'* en smula tveksamt under formen warom gofjom ok witromRathgiwarom, somfinnes i såväl Skenninge- somUppsalastadgan, men SD 4108. SD 3106. SD 3175. SD 3864.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=