RB 43

102 att Södermanland tidigt måste ha haft en i skrift fixerad rätt, eftersombiskopen av Strängnäs i gammal tid har tjänstgjort som rikets kansler och sålunda varit den närmast kungen på Alsnö tillgängliga högre kyrkliga dignitären. En omständighet, som synes mig tala för att en äldre lagbok förelegat för Södermanland, förefaller mig vara det ymniga åberopandet i Confirmatio av äldre rätt och dess värde. I Confirmatio förekommer på inte mindre än sex ställen ett sådant åberopande. Det htter forna lagha raette — i gamblumlaghum— gamul lagh oskaellica um scipta - gamblo laghum— gamul lagh — gamut lagh scodat. ny dictat. Det är naturligtvis inte ett bevis eller ens ett belägg, men dessa uttryck talar dock mycket starkt för att den gamla rätten måste ha varit levande för dem skrivit Confirmatio. Omman till en början bortser från hss A och B och i stället tar till utgångspunkt de i SdmL angivna och aktuella årtalen, som är 1319, 1325, 1327 och 1335, och söker se den historiska utvecklingen av SdmL så kommer man till följande uppställning: 1319. I den i skrift formulerade Valstadgan av 1335 anges att vid valtillfället 1319 hade tillämpats det förfarande enligt sedvanerätt som sedermera kom att bli stadgefäst 1335. I Add. 1 § 8 anges att det fanns lagböcker men att föreskrifterna om val inte fanns skriftligen så kungjorda, som kungen nu vid sitt tillträde gjorde och gav till gott efterdöme. Detta måste innebära att det före 1319 fanns en lagbok i Södermanland, och varför var i så fall inte denna den gamla lagboken? 1325 genomföres vissa förändringar till kyrkans förmån vilkas betydelse dock inte bör överdrivas. Som den ur ekonomisk synpunkt viktigaste framstår egentligen den förhöjning till biskopens förmån av likfärd över annans mark, varvid en förhöjning till två mark äger rumfrån förut en mark. Här kan ifrågasättas om inte denna höjning borde redan tidigare ha skett i enlighet med Telgemötet 1279^^ samt den juridiska bekräftelsen vid drottningens kröning 1281.^^ Här är det givetvis av vikt att förändringarna införts i lagboken, vilket måste innebära den då gällande. 1327 är det med hänsyn till ordalagen i Confirmatio helt klart att man har uppfattat den lagstiftning, somdå kom tillstånd, som en helt ny lag. Den som gällt dittills fick då karaktär av den ”gamla lagen”. 1335 har huvudsakligen betydelse i och med att den nya Valst då tillfördes lagstiftningen i Södermanland, samt att därvid en hs som vi nu benämner B kommer till stånd, sominnehåller den slutliga färdiga SdmL. Detta sker tydligen på Ärnäs hos lagmannen, där förmodligen kungen infunnit sig och bekräftat med Jfr ovan s. 80. SD 725 och 1719.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=