Återblick och sammanfattning I. Utvecklingen från HB 11:4 och 12:4 samt 49:2 i 1734 års lag till 1986 års lag omgodtrosförvärv Utvecklingen i Sverige beträffande vindikationsrätten till lös egendom skiljer sig på ett märkligt sätt från de övriga nordiska ländernas förhållanden. I Danmark har man kvar den urgamla, i Christian V:s Danske Lov bekräftade, oinskränkta vindikationsrätten till lös egendom, vare sig godset kommit ur ägarens besittning med, mot eller utan hans vilja. I Finland har man behållit reglerna i 1734 års lag ommöjlighet till godtrosförvärv av anförtrott förskingrat gods och omvindikation av gods, somkommit ur ägarens besittning genom brott. Den svenska vindikationsprincipen i MB 49:2 har emellertid preciserats i den finska strafflagens PL § 11 till att endast gälla vid snatteri, stöld, rån eller utpressning. I Norge har man genom en lag 2 juni 1978 infört möjlighet till godtrosförvärv vid förskingring av anförtrott gods men bevarat den av ålder gällande vindikationsrätten till gods, som genombrott kommit ur hans besittning, och sompå sin tid bekräftades i Norske Lov av år 1687. I Sverige har utvecklingen genomett ytterst komplicerat samspel mellan lagstiftning, doktrin och praxis kommit att gå sin egen väg. Ursprungligen hade ägaren också i Sverige oinskränkt vindikationsrätt till gods, sommot eller utan hans vilja kommit ur hans besittning. De fall man då hade för ögonen var naturligtvis främst stöld och rån. Hos oss klarlades rättsläget beträffande förskingrat anförtrott gods först genom upptagandet i 1734 års lag i HB 11:4 och 12:4 av hanseatiska regler ommöjlighet till godtrosförvärv, dock med lösningsrätt för ägaren. GenomHD:s praxis närmade man sig i mitten av 1800-talet till kontinental och engelsk rätt genom att ge den godtroende förvärvaren rätt till en löseninvändning med lösen bestämd till det av förvärvaren utgivna vederlaget. Detta steg i riktning mot ett exstinktivt godtrosförvärv ledde så till nu gällande lag, där man helt accepterat exstinktionsprincipen, och ägarens ursprungliga vindikationsrätt sjunkit ner till en lösningsrätt enligt vederlagsprincipen. Den första fråga man då ställer sig inför det samlade materialet från denna under 250 år förlöpande utveckling är naturligtvis varför den svenska rättsutvecklingen på detta område skiljt sig från den i de andra nordiska länderna. Man kunde ju föreställa sig att likheterna ifråga omallmän rättsideologisk och socialekonomisk utveckling skulle ha lett till likartade regler. Vid besvarandet av den frågan är det lika naturligt att ställa följdfrågan, kan den svenska regel-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=