187 remissinstanser avstånd från omkastningen av bevisbördan, eller var i varje fall tveksamma. Till de sistnämnda hörde såväl Stockholms och Göteborgs tingsrätter somhovrätten över Skåne och Blekinge. Halva styrelsen i Sveriges Domareförbund liksomSveriges Advokatsamfund och den juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet polemiserade i bestämda ordalag mot utredningens reformförslag beträffande bevisbördans placering. Både tveksamma och avståndstagande instanser krävde modifikationer därvidlag. 4. Lagstiftningen omgodtrosförvärv år 1986 Det är överflödigt att här närmare gå in på detta lagstiftningsärendes fortsatta behandling. Frågan var nämligen i Sverige inte partipolitiskt kontroversiell till skillnad vad som varit fallet i Norge vid tillkomsten år 1978 av motsvarande lagstiftning där. Så blev också den kortfattade propositionen till 1986/87 års riksdag summariskt behandlad. Ett enigt lagutskott tillstyrkte den utan kritik eller ändringsförslag."^’ I propositionens resit hade också — icke utan förenkling sagts att ”betänkandet erhållit en positiv remissbehandling.” Lagutskottet gjorde emellertid ett uttalande av icke ringa vikt för den föreslagna lagens tolkning. Propositionen hade nämligen nyanserat överflyttningen av bevisbördan på förvårvaren på ett juridiskt tekniskt skickligt sätt. Utskottet förklarade nämligen ”att det ankommer sålunda på förvärvaren att åtminstone göra sannolikt att sådana omständigheter förelåg vid förvärvet att han inte borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Bedömningen av omförvärvaren varit tillräckligt aktsam skall alltså föras i två led. Först skall förvärvaren göra sannolikt att vissa omständigheter förelåg vid förvärvet. Därefter skall konstateras att dessa omständigheter är sådana att förvärvaren kan anses ha uppfyllt kraven på aktsamhet vid förvärvet. Vid prövningen av om förvärvaren varit tillräckligt aktsam skall enligt den föreslagna regeln särskild betydelse tillmätas egendomens beskaffenhet, exempelvis om det är fråga omsärskilt stöldbegärlig egendom, och de förhållanden under vilka egendomen utbjöds, t.ex. om försäljning skedde på gata eller i butik. Även andra omständigheter kan få betydelse. Regeln innebär således att, om situationen på något sätt har avvikit från vad som kan anses normalt, krav ställs på särskild försiktighet hos förvärvaren.” Utskottet ansåg också att regeln tillgodosåg riksdagens önskemål omförsvårande av godtrosförvärv av stöldgods samtidigt somden icke innebär inskränkning av möjligheterna att göra legitima godtrosförvärv, dvs. att regeln innebar den önskade lämpliga avvägningen mellan kriminalpolitiska och omsättningspolitiska hänsyn. Se ovan s. 157. LU 1986/87:4. 48
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=