RB 41

176 anmärker.’ Så länge han är fredlös är han rättsligt och socialt död. Har han inte tillräckligt med anhängare att stödja sig på måste han ingå förlikning, vilket kan betyda ruin. I urbotastraffet ingår alltid konfiskation av minst det lösa godset och för fredköpet måste han pantsätta jorden, egen eller släktingars. Alla de undersökta nordiska lagarna har ett större eller mindre antal urbotamål. I svensk rätt finns en särskild kategori, s.k.edsöresmål, somutgör huvudparten av urbotamålen. Som framgått av metodkapitlet har man hittills ansett edsöreslagarna vara de första svenska rikslagarna och som sådana skulle de ha betytt ett avgörande steg mot den svenska statens tillblivelse. Därigenomskulle de tidigare självständiga landen ha börjat sammansmälta till en enhet.^ Min analys av lagtexterna ger ett resultat somär rakt motsatt det nu gällande. Edsöreslagarna är inte ett led i statsbildningsprocessen, de utgör tvärtomett viktigt led i landens hävdande av sin självständighet gentemot centralmakten. Grunderna för denna teori utvecklar jag i nästföljande avsnitt, som ägnas speciellt åt edsöreslagarna. I detta avsnitt granskas förhållandet mellan urbotamål i allmänhet och bötesmål i de nordiska lagarna och vad detta säger ommaktförhållandena. Maktskalanförfejdbrotten De bötesmål sombehandlas här gäller huvudsakligen dråp. I vissa fall behöver målsägaren inte ta emot böter utan kan välja hämnd. Han måste då begära att den överbevisade brottslingen fredlösförklaras på tinget. Där fredlöshet förekommer i bötesmål är den således villkorlig. Urbotamål är sådana mål somhar ovillkorlig fredlöshet sompåföljd. I nordiska lagar innebär denna formav fredlöshet att brottslingens egendom konfiskeras. För att återfå freden måste han lösa sig hos kungen med en summa, somantingen var i lag maximerad eller som berodde av kungens nåd. För målsägaren var det viktigt att denna uppgörelse inte skedde utan hans medverkan. Så länge som kungen hade ensamrätt till det konfiskerade godset tjänade han alltså på att så många mål som möjligt klassades som urbotamål och att så många mål sommöjligt även innebar konfiskation av jorden. Omvänt gäller att de enskilda, både som kärande och som svarande, tjänade på att urbotamålen var så få sommöjligt. Kungens makt kan hotas på två sätt: genom begränsning av antalet urbotamål och genombegränsning av kungens rätt vid sådana mål. Begränsningen av antalet urbotamål kan ske genomatt man ställer upp vissa villkor, rekvisit, för att handlingen ska klassas som urbota. Det rekvisit som har kommit till användning i dansk och svensk rätt är att det ska vara fråga om överlagd gärning. Ett dråp i hastigt mod kan alltså inte bli ett urbotamål. Begränsning av kungens rätt vid urbotamål kan ske på flera sätt. I den svenska

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=