RB 41

158 köpekedjan och varje köpare återlämnar djuret och kräver köpesumman av vännen. Den som köper utan vän bötar själv de 3 markerna till kungen, om kreaturet visar sig vara stulet.Denna lag skiljer sig således från Skånelagen genomatt vännen gjorts huvudansvarig för köpesumman. Jutalagen har ingen borgensman som ansvarar för köpesumman utan detta gör säljaren. Vid köpet ska två vittnen närvara och dessa kallas win. Vittnena ska fria köparen från anklagelsen om stöld. Säljaren ska återlämna köpesumman och får i sin tur leda godset till nästa säljare och detta kan upprepas i ytterligare ett led. Längre än till tredje säljare får godset inte ledas. Denne måste visa annan laga åtkomst eller - omdet är ett kreatur - att det är hemmafött.^’ Den skånska och själländska rätten ger alltså vännen en annan funktion än Jutalagen, som låter honom enbart vara vittne till köpet. Vännen i Jutalagen kan åberopas av köparen för att visa att denne verkligen köpt godset och inte stulit det och därmed gör köparen sig ”urtjuva”. Men vännen är inte ansvarig för köpesumman och inte heller är han ansvarig inför myndigheterna i händelse köpegodset visar sig vara stulet, såsomfallet är i den själländska rätten. Norsk stadsrätt och i några fall också landsrätten kräver för vissa köp heimildar taki, dvs borgen för att det försålda godset är lagligen åtkommet. Lagen nämner emellertid ingenting om förhållandet mellan säljaren och borgensmannen. Gods som inte hör till den uppräknade kategorin får säljas vid gatuhandel utan säkerhet. Västgötalagarna använder uttrycket ”vän och vittne” som i den själländska rätten men utan att något särskilt ansvar stadgas för vännen. ”Vän” har därmed blivit synonymt med ”vittne”. I västgötalagarna stadgas att vännen ska göra köparen urtjuva, dvs samma uppgift som vännen-vittnet har i Jutalagen. Uttrycket ”vän och vittne” har i västgötalagarna blivit en tom formel, tydligen resultatet av en mekanisk reception. Östgötalagen överensstämmer med själländsk rätt genom att ”vännen” har ett primärt ansvar för att göra köpet hemult. Det betyder att köparen ska vända sig till vännen omköpet klandras och denne får framskaffa säljaren. Men Östgötalagen har skärpt kraven på vännen. Böterna är 40 marker vid klandrat köp, ominte vännen kan göra sig urtjuva genomed. Även vännens arvinge kan ställas till ansvar. Vännen kan inte heller med ed förneka att han varit vän vid det aktuella köpet. En sådan tvist avgörs av häradsnämnden.^'* Både den själländska och den skånska rätten har utförliga regler omuppskov liksomÖstgötalagen och i samtliga används femt somrättslig period. För skånerätten och Östgötalagen säreget är att båda omnämner klander från säljarens sida mot köparen. Både i Södermannalagen och i den svenska landslagen har vännens roll blandats ihop med säljarens på samma sätt somi skånerätten. Vännen har inte något primärt ansvar för köpet. Det betyder att han saknar egentlig funktion i sammanhanget.^^

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=