92 Det kan förefalla säreget att en jurists brev till en matematiker kan vara av mtresse för att belysa juristens vetenskapssyn. Det förhöll sig emellertid så, att både Hagströmer och Mittag-Leffler var framåtsträvande unga forskare vid denna tid. Därför torde det ha fallit sig naturligt för dematt vid sidan av praktiska meddelanden och personalia, uppgifter omsläkt och vänner m.m. även då och då utbyta tankar om rent vetenskapliga frågor. Gösta Mittag-Leffler studerade som så många andra svenska vetenskapsmän i Tyskland och bl.a. i Göttingen under den välkände matematikern Scherings ledning.^ Han var eller blev under vistelsen också bekant med den berömde tyske juristen Rudolf von Jhering.^ Mittag-Leffler var uppenbarligen väl medveten om Jhenngs storhet som vetenskapsman men han synes ha hyst misstankar om att de uppsahensiska juristerna, särskilt då professorerna, var skäligen okunniga härom. Endast i det perspektivet är det möjligt att rätt uppfatta följande rader från Hagströmer till vännen Mittag-Leffler våren 1874: ”Du har alltför låga tankar om oss jurister här. Icke för det jag främst vill prisa själva vetenskapens ståndpunkt här så särdeles: men ett gott ha vi ändå och det är att vi tämligen ha ögonen öppna för vad å våra områden göres i utlandet. Jhering känna vi väl; nog tror jag åtminstone, att Nordhng läst något av honom och Landtmanson har läst både hans Geist d. RömRechts och hans bok omBesittningens skyddande, som han äger båda. Själv äger jag sedan flera år tillbaka Geist d. röm. R. och har citerat den i min avhandling, i vilken jag dock ogillade hans uppfattning av det romerska juridiska personbegreppet, ehuru jag bekänner, att jag känt mig litet rädd att på ett område, där jag var så litet hemma kritisera denna mästare. Att J. för det närvarande är den störste juristen vi ha, tror jag ej man kan betvivla, och Landtmanson medgav det vid ett samtal härom dagen. Jag har införskrivit ett par arbeten till av honom. Hagströmers formuleringar visar att han omedelbart gick i försvarsställning. ”Så efterblivna i den akademiska bondbyn Uppsala är vi ändå inte”, så ungefär kan man sammanfatta kvintessensen i hans utsaga. Uppenbarligen var Jherings stort anlagda men aldrig avslutade arbete Geist des Römischen Rechts det som gjort störst intryck på de svenska teoretiska juristerna, vilket är fullt förståeligt, då det allmänt uppfattades och fortfarande uppfattas som ett av sin tids mest berömda rättsvetenskapliga arbeten." jherings senare arbeten med den radikalt annorlunda syn på juridiken och hans kritiska inställning till begreppsjurisprudensen, somdär skulle komma till uttryck, hade vid denna tid inte utkommit. Intressant är att se att Hagströmer vågat sig på att i sin avhandling kritisera några av Jherings resonemang. Det tvder på en strävan till självständighet i det vetenskapliga arbetet. När Hagströmer försvarade den dåvarande professorn i civilrätt i Uppsala Nordling, var han likväl osäker på om denne hade läst något av Jherings arbeten. Detta kan vara ytterligare ett låt vara svagt indicium på att Nordling hade ett begränsat inflytande på de vngre uppsahensiska teoretiska juristernas vetenskapliga utveckling." » 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=