49 ett lands rättsordning. Detta synsätt gick tillbaka på upplysningsrörelsens kritik av sin samtids sociala och rättsliga missförhållanden. Varje tid kan utforma sin egen rättsordning med utgångspunkt från vad man just nu, i dag, finner vara vad som erfordras i samhället. Historien blir med detta betraktelsesätt bara en moralisk-politisk exempelsamling. Enligt Savigny måste man i stället uppfatta ett lands rättsordning som stående i en oavlöslig gemenskap med nationens innersta väsen och hela sitt historiska förgångna: ”Die Geschichte ist . . . der einzige Weg zur wahren Erkenntniss unsers eigenen Zustandes. las långsamt, organiskt, nästan omärkligt genom tysta, inre verkande krafter och inte genom en lagstiftares vilja.Varje enskild människa måste uppfattas som en länk i en familj, ett folk och i en stat. Varje tidsålder utgör för ett folk en fortsättning och utveckling från alla gångna tider. Parallellen i Savignys tänkande med Burkes berömda karakteristik av sambandet mellan de levande, de döda och de kommande generationerna hos ett folk är slående och har också påpekats inom den tyska rättshistoriska forskningen.Ursprungligen har rätten levt i folkets gemensamma medvetande och varit dess gemensamma egendom. När samhället sedan utvecklas och kompliceras, sker en arbetsfördelning av olika verksamheter: ”Das Recht biidet sich nunmehr in der Sprache aus, es nimmt eine wissenschaftliche Richtung, und wie es vorher im Bewusstsein des gesammten Volkes lebte, so fällt es jetzt dem Bewusstsein der Juristen anheim, von welchen das Volk nunmehr in dieser Function repräsentiert wird. Das Dasein des Rechts ist von nun an kiinstlicher und verwickelter, mdemes ein doppeltes Leben hat, einmal als Teil des ganzen Volkslebens, was es zu sein nicht aufhört, dann als besondere Wissenschaft in den Händen der Juristen. Folkets samlade medvetande formade sålunda på ett tidigare utvecklingsstadium rätten men på ett senare utvecklingsstadium utformas den historiskt givna rättsliga idétraditionen av de yrkesmässigt skolade juristerna. Rättsvetenskapen blir därmed uttolkare av ”der Volksgeist”, ett uttryck somursprungligen inte myntades av Savigny utan av dennes främste lärljunge Puchta i dennes arbete om das Gewohnheitsrecht 1828.'"* I första bandet till sitt stora arbete om den gällande tysk-romerska rätten. Systemdes heutigen römischen Rechts (1840) tog emellertid Savigny upp ordet Volksgeistsomen användbar beteckning på det gemensamma folkmedvetande, som han redan talade om i sin skrift från 1814. Savigny hyste en stor respekt för vad han uppfattade som den klassiska romerska rätten. Vid arbetet med det begynnande 1800-talets tyska rättsordning och på spaning efter dess historiska rötter, dess Volksgeist, sökte sig Savigny till källorna till Gemeines Recht. Genom usus modernus pandectarum(1500 — 1700-talet) kom han till den tid, då den tysk-romerska rätten började utformas som en lus Commune (slutet av 1400-talet och början av 1500-talet). Receptionen av romersk rätt skedde utan statliga påbud, spontant, pådrivet av de W 20 Rätten utveck- » 23 4
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=