26 1860-talet vittnas om Holmbergsons betydelse: ”Holmbergsons verksamhet såsom lärare inomjuridiska fakulteten i Lund hörer till de bästa av universitetets minnen. Det var honomförbehållet att väcka till nytt liv ett studium, som under hans närmaste företrädare varit, omej försummat, likväl med mindre vetenskaphgt intresse omfattat. Det inflytande, som han genom sitt personliga förhållande till sina lärljungar, sm på den strängaste vetenskaplighet så väl som på praktisk nytta beräknade undervisningsmetod och sin obestridda rättvisa vid bedömandet av avlagda prov har utövat på åtminstone det södra Sveriges juridiska ämbetsmannabildning, har varit av den största betydenhet. Det lysande omdömet om Holmbergson ger dock en något förskönad bild av verkligheten. Holmbergsons skriftliga produktion var svnnerligen mager, knappast förvånande med hänsyn till den arbetsbörda som måste ha åvilat honom. Efter hans död utgavs postumt en liten tunn volym Juridiska skrifter av en elev till honom vid namn C. J. Nerman 1845. Enligt vad en annan av Holmbergsons elever, den berömde rättshistorikern Carl Johan Schlyter uppgav skulle emellertid drygt hälften av denna volym utgöras av ”. . . usla kollegiianteckningar, skrivna av utgivaren som student.” Vissa av Holmbergsons tidigare arbeten återfanns inte heller i den Nermanska volymen, kanske beroende på att denne inte känt till dem, då de från början publicerats anonymt.^ Holmbergsons största betydelse i vetenskapligt avseende var sannolikt att han tidigt uppfattade rättshistoriens betydelse som rättsvetenskapligt forskningsområde. Ursprungligen hade Holmbergson varit påverkad av den rationalistiska naturrätten men tog senare intrvck från den tyska Historiska skolan. Han skall ha spelat en stor roll som inspiratör och idégivare till sina elever Schlyter och Collin, när de började arbetet med att utge Samling av Sveriges gamla lagar på 1820-talet.^ Det arbetet komatt fullföljas av Schlyter ensam under en period av femtio år (1827-77). Schlyter var under denna tid inte bara en stor forskare utan också Sveriges internationellt då mest välkände och respekterade rättsvetenskapsman. I hård konkurrens med just Schlyter blev Jacob Edvard Boethius professor luris patrii et romani år 1826 i Uppsala. Även Boethius har lämnat mvcket få tryckta arbeten efter sig och under sin professorstid publicerade han överhuvud taget ingenting. Han medverkade dock vid utarbetandet av ett berömt yttrande somfvra Uppsalaprofessorer 1833 av^gav över Lagkommitténs Förslag till allmän kriminallag. De andra var de två humanisterna Samuel Grubbe och Per Daniel Amadeus Atterbom samt hans kollega inom den juridiska fakulteten, innehavaren av professuren jus oeconomiae et commerciorum Lars Georg Rabenius. Däremot utarbetade Boethius omsorgsfulla föreläsningsmanuskript, som finns bevarade på Uppsala Universitetsbibliotek. De omfattar civilrätt, juridisk encyklopedi, nationalekonomi, processrätt, rättshistoria och straffrätt. Holmbergson flyttade 1833 över till en då i Lund nyinrättad professur i » 4
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=