190 Hela den långa inskjutna satsen med dess olika alternativa preciseringar har Trygger funnit för gott att utesluta utan att markera detta i texten. Ett annat exempel på både en säregen behandling av källorna och en stark bundenhet av dessa framkommer, när Trygger diskuterar Savignys förnekande av att det skulle finnas en rättslig gräns mellan bud och ställföreträdare.^^ Savigny säger härom bl.a. följande: ”Wenn ich dem Boten sage, wovon die Rede ist, so dass er nicht das blosse Ja-Wort, sondern den vollständigen Inhalt meiner Willenserklärung iiberbringt, so ist derselbe nicht mehr ein bewusstloses Werkzeug (wie der Brief), wohl aber noch immer willenlos . . . Gesetzt aber, ich trage dem Boten auf, den Preis wo möglich auf Neunzig herunter zu handeln, imNothfall jedoch auf Hundert einzuwilligen, so ist der Bote schon nicht mehr willenlos, da ihmeine gewisse Freiheit der Wahl eingeräumt ist. Trygger citerar inte direkt framställningen hos Savigny men hans referat följer både tankemässigt och delvis även verbalt nära Savignys text ”. . . så är budet, om det ej känner till den affär, varomfråga är, med avseende på denna ett lika medvetslöst och viljelöst redskap somett brev. Antag däremot att budet av mig upplyses omdet fullständiga innehållet av min viljeförklaring, så är det icke längre liksom brevet ett medvetslöst redskap, ehuru dess vilja visserligen är utan betydelse. Det intressanta här är Tryggers användande av ordet ”medvetslös”. I den första meningen i sitt referat använder han detta ord för att återge det tyska ordet ”bewusstlos”, i nästa memng kommer samma ord till användning, nu avseende ordet ”willenlos”. I det senare fallet, somär avhängigt det första, använder han ”medvetslös” som en synonymt översatt term inom ramen för sitt eget referat. Detta är visserligen i och för sig egendomligt, men verkligt besynnerlig blir det först i relation till den första översättningen. För ordet bewusstlos kan i det här sammanhanget knappast översättas med ”medvetslös”. Den riktiga översättningen borde rimligen vara ”omedveten” eller möjligen ”utan kunskap”. Det anmärkningsvärda är här att Trygger använder sig av uttrycket ”medvetslös” på två ställen på ett språkligt mycket egendomligt sätt. Hans felöversättning ger belägg dels för en egendomlig användning av källmaterialet, dels för en stark bundenhet av detta vid den egna framställningen. Även omTrygger sedan uttryckligen säger sig inte helt kunna acceptera Savignys uppfattning på denna punkt, så tyder det här uppvisade verbala beroendet på att den svenske juristen i sin framställning i detalj anknyter till sin tyske föregångares resonemang. Och även omhan säger att Savignys uppfattning inte håller för en närmare granskning, så skall dock dennes argumentation ange den korrekta bedömningen för det här aktuella problemets lösning: ”Skillnaden mellan bud och ställföreträdare synes nämligen vara att söka däri, att budet är en överbringare av en annans viljeförklaring, ställföreträdare däremot den, som i en annans namn och ställe avgiver en egen viljeförklaring. w 36 « .V 38 Till denna slutsats
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=