RB 40

174 på våra egna juridiska problem. Lösningen på dessa skall vara både nationell och modern. Det behöver egentligen inte finnas någon motsättning mellan dessa båda målsättningar, det måste vara fullt möjligt att förena dem. Winroth talar också omatt utgångspunkten för indelningen av tjänsteavtalen är deras ändamål. Det är anmärkningsvärt, att han här utan att direkt hänvisa till någon författare använder sig av en terminologi somför Jhering i tankarna. Jhering hade ju redan i Geist des römischen Rechts Bd 3:1 (1865) tagit upp frågan omändamålet för rättsreglerna somutgångspunkt för sin analys och senare fördjupat detta tema i Der Zweck imRecht, vars första del utkom 1877,“' således året innan Winroth färdigställde sin avhandling. Man kan dock inte finna någon hänvisning till Geist des römischen Rechts eller Zweck imRecht i denna avhandling av Winroth. I den kort därpå utarbetade studien Om arvvingarnas ansvarighet för arvlåtarens förbindelser (1879) finns det dock flera hänvisningar till det förstnämnda arbetet.““ Winroth använder begreppet ändamål även på andra ställen i sin avhandling. Uppenbarligen är det ett begrepp av central betydelse för honom. Han talar uttryckligen om det som en utgångspunkt vid utformandet av arbetslagstiftningen: ”Att ett legohjonsförhållande för att bereda laga försvar skall vara förenat med kost och hemvist samt vara upprättat på en viss längre tid, är en helt och hållet följdriktig fordran, man välje till utgångspunkt det ena eller det andra av de olika ändamål som hava legat till grund för lagstiftningen om tjänstetvång. Andamålsbegreppet kommer till användning även på andra ställen i Winroths framställning.^'^ Hans konsekventa användning av detta kan knappast om det inte - i motsats till Afzelius’ Om cession av « 23 tillfällighet. Även fordringar — finns några uttryckliga hänvisningar till Jhering i framställningen i avhandlingen, så synes det ändå vara sannolikt, att Winroth tagit intryck av den tyske forskarens resonemang på denna centrala punkt. Winroth arbetar med att reformera indelningen av tjänsteavtalen efter vad han ansåg vara moderna och nationella rättsprinciper. Men han gör det med traditionell juridisk metod, genom att föra m de olika avtalstyperna i ett schema med över- och underordnade begrepp, att arbetssätt som den tyska rättsvetenskapen hade arbetat med sedan lång tid tillbaka. Vid användandet av en sådan arbetsmetod blir begreppsdistinktioner, klarheten och fastheten i begreppen, den exakta språkliga innebörden av central betydelse. Nackdelen med metoden är att analysen kan förfalla till en ren teoretisk begreppsexercis utan nämnvärt verklighetsunderlag. I det bifogade utdraget ur Winroths framställning kan man lägga märke till inom begreppshierarkien först det mer omfattande, överordnade begreppet tjänstelega, under vilket bl. a. sorterar tjänstelega i inskränktare bemärkelse, vilket i sin tur under sig har tjänstelega i inskränktaste bemärkelse. Hela arbetssättet och försöket att reformera det dittdls vara en accepterade synsättet inom svensk juridisk doktrin på detta område, således

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=