112 skap kunde förekomma, så återfinnas också ofta, ja på ett visst stadiumnästan alltid, obligatoriska element uti aktiebolaget, ehuru obligationerna enligt regeln äro strängt begränsade till sitt innehåll, och icke sällan, sedan de delvis blivit fullgjorda, den obligatoriska rätten förvandlar sig till ett anspråk, vilande på delägarnas fullgjorda insatser. Framställningen av Hagströmers redogörelse för de olika teorierna omaktiebolagets juridiska natur har måst göras ganska lång och refererande till sin karaktär. Därmed kan man se hur han resonerar och hur han förhåller sig till sina källor. Man kan se hur han, efter att ha redogjort för olika teorier, därpå avvisar demav olika orsaker och sedan försöker att i deras ställe bygga upp en egen teori om aktiebolagets juridiska natur. Som redan har uttryckligen påvisats på en punkt finns det här glidningar i hans resonemang. För det mesta behandlar han sitt tema somomdet gällde at ta ställning till frågan omaktiebolagets rättsliga natur över huvud taget inom den dåtida rättsvetenskapen. Men ibland markerar han dock klart, att han talar om svenska förhållanden, att han behandlar aktiebolaget enligt svensk rätt. Ofta är detta dock oklart och oklarheten på denna punkt försvårar därför för läsaren att helt följa hans tankegångar. En annan slutsats som kan dras är att Hagströmer visserligen eftersträvar en självständig bedömning. Denna bedömning äger dock rummom ramen för den då använda rättsvetenskapliga metoden. Typiskt i detta sammanhang är att Hagströmer rent terminologiskt ofta använder sig av uttryckssätt som man skall konstruera”, vdken ”konstruktionsprincip” som skall tilllämpas m.m.*'^ Orden konstruera och konstruktion är metodiska nyckelbegrepp, som är hämtade från tysk civilrättsvetenskap; inte minst var det en termsomJhering under sin första period gärna begagnade sig av för att karakterisera den rättsvetenskapliga metoden. Praktiskt taget samtliga de författare vars arbeten och uppsatser Hagströmer diskuterar hör hemma inomden tyskspråkiga rättsvetenskapen. Teorierna förkastas — helt eller delvis — men det är hela tiden en diskussion somi vid bemärkelse rör sig kring en ramoch kring de frågeställningar somde framstående utländska, huvudsakligen tyska juristerna redan har dragit upp. Hagströmer avvisar inte heller alla resonemang han hänvisar till. I stället hänvisar han vid ett tillfälle till ett antal framstående tyska jurister - däribland Jhering- för att stödja sin uppfattning omdet fördärvliga med att använda sig a\' juridiska fiktioner. En konsekvens av Hagströmers förkastande av personteorin blir senare i hans framställning, att han också avvisar den framstående specialisten på aktiebolagsrätt Renauds uppfattning om den juridiska betydelsen av ingåendet av ett aktiebolagsavtal, dvs vad som sker under ett sådant bolags bildande. När aktiekapitalet skall insamlas genom successiv teckning av aktier, grundas därmed för dem som tecknar en juridisk förpliktelse att betala de tecknade summorna. En sådan förpliktelse uppkommer genom att ett av^tal ingås mellan inbjudarna och de blivande aktieägarna. De sistnämnda förpliktar sig att betala « 45 ”hur 47
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=