103 nämnda skribenterna till de främsta av de tyska germamsterna, t.ex. Beseler och Gerber, trots att det här gäller ett avsnitt om romersk rätt och att det därför borde varit naturligt att begränsa sig till de tyska romanisterna. Tre av dessa, Jhering, Savigny och Windscheid hör tdl de författare som Hagströmer hänvisar flitigast till i detta avsnitt. Men med hänsyn till uppläggningen av Hagströmers avhandling lönar det sig föga att via nothänvisningar söka kontrollera eventuellt beroende eller påverkan från exempelvis de tre sistnämnda rättsvetenskapsmännen. Man får nöja sig med att konstatera att Hagströmer för sin framställning omden romerska rätten förlitar sig på de framstående tyska specialisterna på området. I och för sig är detta ganska naturligt. Ohvecrona hade redan på 1850-talet betonat att en blivande svensk specialist på romersk rätt gjorde klokast i att studera ämnet vid något tyskt universitet.*^ Det var där de stora specialisterna på romersk rätt fanns och det var deras arbeten man mänt studerade över hela Europa. Som redan tidigare konstaterats uttryckte Hagströmer under sitt avhandalllingsarbete stark irritation över de tyska rättsvetenskapsmännens arbeten men däremot stor entusiasm över den franska rättsvetenskapen. Trots denna « 10 allmänna irritation över de tyska rättsvetenskaparnas ”djupsinniga dunkel grundade Hagströmer praktiskt taget hela sin framställning om den romerska rättens bolagsbegrepp pä den tyska rättsvetenskapen. På samma sätt förhöll det sig med de mer allmänt principiellt hållna avsnitten om aktiebolagets begrepp och rättsliga natur, som här fortsättningsvis skall behandlas och som skall stå i centrum för bedömningen av Hagströmers arbetsmetod. Hänvisningar finns till några franskspråkiga juristers arbeten men de är relativt sett inte särskilt talrika. Vid en granskning av Hagströmers framställning i det centrala avsnittet om aktiebolagets rättsliga natur finner man att han genomgående arbetar på ett sådant sätt, att han först refererar och ciärpå själv tar ställning till olika rättsteoretiska uppfattningar, som framkommit inom den juridiska litteraturen. Denna utgöres här — med undantag för vissa smärre partier i slutet av avsnittet, som stödjer sig på svenska arbeten — av den tyska juridiska litteraturen. Det är således teorier som framkommit inom den tyska rättsvetenskapliga diskussionen som Hagströmer behandlar. Han framstår som mycket grundlig när det gäller att spåra upp källmaterial på detta område." Den författare som Hagströmer betraktade som den främste internationelle specialisten på aktiebolagsrätt var professorn i Heidelberg Achilles Renaud. Även om namnet är franskt (i likhet med de mer kända juristerna Savigny och Thibaut), skrev Renaud på tyska och han räknade sig uppenbarligen som tillhörig den tyska rättsvetenskapen." Även om Hagströmer flitigt hänvisar till Renaud, kan man inte endast därav (75 nothänvisningar) dra slutsatsen att han påverkats i betydande grad. Ty Hagströmer gör ofta reservationer eller invändningar och kritiserar Renauds teorier.'' Exempel härpå kommer att framgå av den fortsatta framställningen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=