18 Kung Räfst och rättarting Lagman Biskop Häradsvisa Lagmansting Lagsagans Lagmansting Häradshövding 1 Häradsting Biskopsnämnd Figur 1. Schematisk översikt över MEL rättssystem. Övertog kungens myndighet och rättigheter, utomvad gällde rättsväsendet. Begreppet län användes både som uttryck för uppdraget och för området, också då det förvaltades av kronans fogde." Förvaltningen var utsatt för ständiga omändringar, bl a därför att förläningar var ett medel i inrikespolitiken. I de kronoförvaltade fögderierna satt fogdarna ofta under en relativt kort tid, 3-4 år.’ Sverige utgjorde en provins av den romerska kyrkan med en ärkebiskop i Uppsala. De sju stiften med biskopar och domkapitel var indelade i socknar. Ett mellanled utgjorde prosteriet, ofta lika med ett härad. Inom den kyrkliga organisationen fanns en domsrätt även över lekmän, grundad på den kanoniska rätten. Vissa brott, bl a hor och brott mot helgdagsfriden, föll under denna kyrkliga domsrätt och dömdes av biskop med domkapitel biträdd av sockenvis tillsatta biskopsnämnder. Rättsorganisationen var uppbyggd på lagsagor med lagmän och härader med häradshövdingar. Lagsagorna var nio till antalet, omfattande med vissa undantag var och en ett landskap. Tiohärads lagsaga omfattade delar av Småland, nämligen Finnveden, Njudung och Värend. Återstoden ingick i Östergötlands lagsaga. Norrland ingick i Upplands lagsaga. Dalarna i Västmanlands lagsaga och Dalsland i Västergötlands lagsaga. Antalet härader i västra rikshalvan var omkring 130. I Magnus Erikssons landslag var inte Finlands rättsorganisation berörd. Kristoffers landslag däremot nämner två finska lagsagor. Norrfinne och Sörfinne. Lagmannen skulle enligt landslagen hålla fyra lagmansting årligen med hela lagsagan och därutöver ett ting med varje härad. Över lagmans- och häradsting fanns den kungliga domsmakten utövad vid räfst och rättarting av kungen själv eller den eller dem han utsett därtill.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=