RB 39

196 För två av de 42 lågfrälse häradshövdingarna finns uppgifter endast om tid och frälsetillhörighet. För de återstående 40 känner man i varierande grad deras verksamhet, släktförhållanden och godsinnehav, vilket gör det möjligt att urskilja ett övre lågfrälse skikt. Till detta kan till en början hänföras 15 häradshövdingar, som kallas väpnare. För tio av dessa finns uppgifter om godsinnehav. Det varierar mellan 3 och 41 gods, medeltalet är 15. För de 27 som inte är väpnare kan för nio godsinnehavet uppskattas till minst 10 gods, för tio stycken är godsinnehavet 3-8 och för sex är det okänt. Omtill lågfrälsets övre skikt räknas väpnare och godsinnehav på minst 10 så hörde i dessa härader nästan hälften av häradshövdingarna till detta. Dess storlek överhuvudtaget kan man få en uppfattning om hos Forssell som för 1560 uppger att frälsemän med mer än 10 gårdar i Uppland utgjorde 50 %, i Östergötland 53 % och i Småland 31 % av det godsägande frälset.^ För mer än hälften av de lågfrälse häradshövdingarna finns uppgifter på att de varit beseglare av andras brev. Av brevutfärdarna och medbeseglarna kan man se att de rört sig i högfrälse kretsar. För några av dem kan detta också konstateras av deras närvaro vid morgongåveförrättningar. I några fall deltar lågfrälse häradshövdingar i möten. I Västerås riksdag 1527 deltog Peder Larsson i Ulleråkers härad, Krister Larsson och Bengt Knutsson i Aska härad samt Isak Birgersson och Lars Pedersson i Sunnerbo härad. Andra har innehaft tjänster av olika slag hos kung, riksföreståndare och stormän. Somförut visats börjar detta på allvar under Sturarna och tar verklig fart under Gustav Vasas tid. Många av dem är frälse och blir frälse, dock inte alla. Men även om de är frälse så är det ett nytt samhällsskikt som trätt fram. Kronans tjänstemän blir ett inslag bland häradshövdingarna liksom i samhället i övrigt. De högfrälse häradshövdingarna är 14 stycken. Sex är riddare, tillika riksråd och lagmän. Av de återstående räknas tre till högfrälset därför att de är riksråd eller lagmän. Fem har ansetts vara högfrälse på grund av släktskap eller gifte. Lars Sunesson (örnsparre) var gift med Ulf Gudmarssons (Ulvåsaätten) och Heliga Birgittas dotter Gecilia. Sten Haraldsson (Gren) räknas tdl högfrälset därför att fadern Harald Ernilsson var gift med en ättling till Birger Jarl och därmed befrvndad med kungahuset. Sten Lalasson (hjärtformigt blad) var gift med marsken Magnus Nilsson (Röde) dotter, och hans son Karl Stensson i sin tur gift med en dotter till drotsen Kristiern Nilsson (Vasa). Erik Jönsson (Tre rosor) var slutligen son till riksrådet Jöns Knutsson och bror till den mera kände Ture Jönsson. Högfrälsets större andel i undersökningsperiodens början och slut är i häradsundersökningarna ännu mera markerad än i den översiktliga inventering¬ en. De ofrälse häradshövdingarna som förekommer i häradsundersökningarna är endast sex stycken, två borgare och fyra fogdar eller andra kungliga tjänstemän — ingen enda bonde!

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=