195 identifierats de som genom ämbetstitel eller yrkesangivelse framstår som borgare. På detta sätt har sociala tillhörigheten kunnat bestämmas för huvuddelen, men en grupp på omkring 15 % med okänd tillhörighet kvarstår. Variationer över tiden och regionalt framgår av tabell 25 och 26. Ur tabellerna kan följande utläsas: Den helt dominerande gruppen är lågfrälset; sannolikt är därutöver dess andel i gruppen okända betydande. Högfrälset utgör under 1300-talets sista hälft en tredjedel men minskar därefter och är som minst 1450—75. Under 1500-talet är tendensen något tilltagande. Det vill synas somdet under 1300-talet fanns ett stort intresse hos högfrälset att inneha de då nya häradshövdingeämbetena. Detta kan möjligen ses som en parallell till intresset för kyrkliga ämbeten. Till likheten hör också att man inte alltid utövade ämbetet personligen.^ Det finns klara geografiska skillnader. Södermanland har den starkaste högfrälse tendensen med 35 % under hela perioden och 42 % 1350—1400. I Västergötland, Småland och Närke är den lågfrälse tendensen starkast. Ett fåtal klart ofrälse häradshövdingar kan noteras från 1400-1425 och framöver; flest i Östergötland, Uppland och Södermanland. Sannolikt finns också en del i gruppen med okänd tillhörighet. De flesta ofrälse är borgare eller fogdar. Några få kan hänföras till bondeklassen. De är: Peder Björnsson, Jönåkers hd Sdm, 1468.^ Jöns Mutare, Hammarkinds hd Ög, 1478-1SOI."* Simon Bengtsson, Selebo hd Sdm, 1506.^ Ökningen av okända under perioden 1531-1560 sammanhänger med det starka inslaget av fogdar vars sociala tillhörighet varit svårbestämbar. Bland dem finns en hel del som var nyfrälse. Denna översiktsbild skall nu ställas mot häradsundersökningarnas resultat. Häradsundersökningarnas femhärader innehåller sammanlagt 64 häradshövdingar. Om dessa är kunskapen dels säkrare, dels något mer omfattande. För flertalet har släktförhållanden och godsinnehav kunnat kartläggas, bådadera betydelsefulla för den sociala inplaceringen. Med undantag för några få tveksamma har deras sociala tillhörighet kunnat bestämmas. I alla häraderna dominerar liksomi den översiktliga inventeringen de lågfrälse häradshövdingarna. I Sunnerbo förekommer överhuvudtaget endast lågfrälse häradshövdingar. I Ulleråker är det genomgående lågfrälse ända fram till 1530-talet, då ofrälse fogdar kommer in som häradshövdingar. Aska och Österrekarene har i början och slutet av undersökningsperioden starka högfrälse inslag, vilket överensstämmer med översiktens regionala bild. Vartofta i Västergötland saknar den första omgången högfrälse, vilket kan bero på att Magnus Erikssons landslag i detta landskap togs först omkr 1390. Ofrälse häradshövdingar förekommer endast i Ulleråkers och Aska härader.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=