RB 39

174 Tabell 20. Häradshövdingars sätesgårdar, mer än en tjänst samt utländska innehavare 1350—1560, fördelade på 25 (30) årsperioder. Sätesgård Flera tjänster Utländska innehavare Period Tjänster Lagmän somhh inomhd utomhd okänd Totalt antal Antal Antal % % % % 2 1350-75 1376-1400 1401-25 1426-50 1451-75 1476-1500 1501-30 1531-60 78 27 23 50 17 0 8 52 19 3 107 28 19 3 40 17 43 18 2 111 9 120 32 27 15 2 41 5 43 22 35 16 0 116 5 113 35 19 16 0 46 16 182 26 42 32 48 1 36 295 35 58 1 19 46 Totalt 9 33 37 33 84 1 122 30 Källor: ALD och diplom redovisade i nålkortsregister vid DMS. mm och om utlänningar dels över tiden, dels regionalt i tabellerna 20 och 21. I tabell 20 redovisas häradshövdingarna efter det år, då uppgift omderas innehav av häradshövdingetjänsten först föreligger. Almquists uppgifter, som är grunden, har inte fullständigt kunnat kontrolleras. De kontroller som gjorts, framförallt genomhäradsundersökningarna och de specialundersökningar som senare kommer att redovisas, har inte gett anledning att ifrågasätta dem. Vid sidan av de nämnda undersökningarna har efterforskningar gjorts för att få ytterligare uppgifter om sätesgårdar och ståndstillhörighet, då dessa saknats. De källor somdärvid använts finns noterade i ett nålkortsregister över häradshövdingar som deponerats vid institutionen Det Medeltida Sverige, Riksantikvarieämbetet. Tabell 20 ger anledning till följande reflexioner: De okända sätesgårdarna berör personer omvilka det överhuvudtaget föreligger få uppgifter i dokumenten. Det är troligt att dessa kan vara män med begränsad aktivitet, somväsentligen rört sig inomdet härad, där de haft sin sätesgård. I vart fall bör de utgöra en betydande del av gruppen med okänd sätesgård. Om de såsom kan antagas utgör mer än hälften av gruppen med okänd sätesgård, innebär detta att det vanligaste fallet är sätesgård inomhäradet och att landslagens regler i detta avseende oftast följts. Men det är också klart att det hela tiden förekommit häradshövdingar med sätesgårdar utanför häradet, indikerande avsteg från lagen. Dessa visar en klart ökande tendens efter 1500. Vad avser förhållandet att en och samma person fått mer än en häradshövdingetjänst är tendensen att detta hela tiden förekommit och att frekvensen varit ganska stabil fram till 1500, då en markant ökning äger rum.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=