173 gett detta resultat är Almquists ”Lagsagor och Domsagor i Sverige”. Dessa uppgifter har byggts på, kompletterats och i några få fall korrigerats. Uppgifter om kända häradshövdingar kan ge indirekta vittnesbörd om landslagens tillämpning vid förordnande av häradshövdingar. Det finns några kriterier på att lagen inte formellt följts, som är åtkomliga: häradshövdingar som inte bodde inom häradet, sådana som innehade mer än ett häradshövdingedöme och förekomsten av icke infödda häradshövdingar. Vid utvärderingen måste materialets beskaffenhet beaktas. De drygt 1 000 häradshövdingar som är kända kan möjligen uppskattas till halva antalet, ojämnt fördelade till tid och rum. De valda kriterierna har därutöver sina svagheter. Uppgifterna omsätesgårdarna är ofullständiga och behäftade med osäkerhet. Några hade mer än en sätesgård, andra kan ha bytt sätesgård. Orter kan vara svåra att identifiera. Likalydande namn finns i många härader. Någon gång kan allmän kunskap om godsinnehav och släkters knytning till härader och landskap ge ledtrådar till huruvida det kan vara sannolikt att en viss häradshövding har haft sin sätesgård inom eller utom häradet. Vid utvärderingen har i några fall den metoden använts. Man bör i detta sammanhang ha klart för sig att en häradshövding kan ha haft sin sätesgård inom häradet utan att valproceduren därför följts. Det kan också vara så att valproceduren följts trots att sätesgården legat utom håradet. Detta är ytterligare ett osäkerhetsmoment. Uppgifterna om innehav av mer än ett häradshövdingedome, som är det andra kriteriet på att utnämningsreglerna frångåtts, är säkrare. Men även här är det troligt att uppgifter saknas. Det bör observeras att innehav av flera tjänster också normalt för något av häraderna innebär att sätesgården låg utanför häradet. Det tredje tecknet på avsteg från landslagens regler var häradshövdingar av utländsk härkomst. Dessa kan som regel identifieras endast på namnformen. För tidsöversikter har ämbetstidema betydelse. Man känner som regel endast vissa år, då vederbörande verkat eller omnämnts somhäradshövding. För några få finns tidpunkter för förordnande. Under Gustav Vasas tid år denna grupp större, eftersom förordnanden till häradshövding finns noterade i registraturet. Det förekommer under 1500-talet uppgifter omhäradshövdingar somavsatts. I andra fall finns tecken på att de lämnat sina befattningar i förtid. Men i regel bör häradshövdingarna ha innehaft ämbetet till sin död. Årtalet härför är emellertid vanligen inte känt. Detta innebär att tidsöversikter får en viss osäkerhet i tidsskalan. Tidsperioderna i översikter får därför inte göras för korta. Här har valts 25-årsperioder, för 1500-talet dock 30-årsperioder eftersom precis 60 år av det århundradet är med i undersökningen. Trots alla dessa svagheter och begränsningar måste materialet på grund av sin storlek kunna användas för att ge anvisningar om tendenser. Med denna bakgrund redovisas uppgifter om sätesgårdar, om mer än en häradshövdingetjänst
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=