64 mannagruppen. Förhållandet mellan bördsrätt och arvsrätt komockså att bli en stötesten för de följande decenniernas lagstiftare och jurister. Johan Stiernhöök kritiserade tämligen öppet rådets dom i detta mål och menade att Göta hovrätt dömt riktigt.Olof Bärlings jordabalksförslag från 1670-talet upprepade landslagens formulering att fädernejord skulle bjudas åt fädernefränder och omvänt.Frågan var fortfarande olöst, när Karl XI :s lagkommission började arbeta. Bördsrätt i hakärvd och bördlöst jord Också problemen med bördsrätt i bakärvd och bördlöst jord hade diskuterats av jurister före 1686. Ett exempel får belysa, vad saken gällde: antag att ett par makar hade ett barn, och att först mannen och sedan barnet dog. Genomlandslagens regler ärvde då hustrun jord, som kom från mannens släkt. Om hon nu ville sälja den, vemhade bördsrätten: hustruns närmaste arvinge, eller den döde makens? Motsvarande gällde, då en person sålde jord han löst i börd. Vkir då hans arvingar närmaste bördemän, eller den tidigare ägarens? Vad hela diskussionen rörde sig omvar i vilken utsträckning lagen skulle försöka bevara jord i den ursprungliga släktens ägo. Clas Rålamb tog avstånd från den »distinktion som en part göra emellan fädernes- och mödernesjord och den jord som av en annan linje såsom efter sina barn eller andra fränder ärves och vilja denna senare avlingejords rätt underkasta».^' Han ville alltså inte skilja mellan arvsrätt och bördsrätt utan betraktade all ärvd jord som en enhetlig kategori. Däremot drog Olof Bärling i sitt jordabalksförslag en gräns mellan arvsrätt och bördsrätt. Om t ex en fader som genom bakarv ärvt sina barns möderne önskade sälja jorden, skulle den enligt förslaget hembjudas den döda hustruns fränder. Såldes jorden inte, ärvdes den i vanlig ordning. På motsvarande sätt skulle en hustrus bördsrättsjord, som makarna löst in under äktenskapet, i första hand lösas av hennes fränder. Också Johan Stiernhöök deltog i debatten och ansåg, att bakärvd jord borde räknas som avlinge och ej vara Lagkommissionen diskuterade problemkomplexet utförligt vid flera tillfällen under åren 1688-1690. I den ganska oöverskådliga debatten går det att urskilja två huvudlinjer. Somtidigare visats, var Lindskiöld och Lovisin på samma sida i fråga om bestämningen av bördeskilhngen. Bägge hade uppfattningen, att värdering gav bördemannen alltför stora förmåner. Bägge hade sannolikt också Stiernhöök {1672) 1981 s 177-179. Förarbetena 1666—1686 s 161. '' Rålamb 1674 s 299. Förarbetena 1666-1686 s 162, 174 (Bärling); Stiernhöök {1672) 1981 s 177-178. Överhuvud tycks Stiernhöök ha varit kritisk till bakarv; han förklarade - antagligen med gillande - att enligt gammal svensk rätt fader ej fick ärva sitt barns möderne och omvänt. Som ovan (kapitel 2 n 47) visats är det dock svårt att finna uttryckligt stöd för en sådan uppfattning i någon landskapslag. föremål för bördsrätt.’*
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=