RB 38

19 det klara med att det anglosaxiska släktskapssystemet till skillnad från exempelvis det keltiska var av kognatisk typ.""^ Några år senare studerade Bertha Phillpotts bestämmelserna om blodshämnd och dråpsböter i nordvästra Europa och visade, att de »teutonska raser» som bott där varit kretsorganiserade.’° Phillpotts bok tycks ha blivit föga uppmärksammad, men senare studier av det anglosaxiska England ctch av andra »germanska folk», bl a islänningarna, har bekräftat hennes resultat.^' Jämförelser med andra närbesläktade folk (argument 3) ger således inget stöd för tanken pä det patrilineära ättsamhället. En utvikning om landskapslagarna som källa Sä till de svenska landskapslagarna (argument 4). Detta aktualiserar den besvärliga frågan om lagarnas källkaraktär. För den traditionella uppfattningen var saken enkel: Lagarna återgav i huvudsak gällande rätt. Även om vissa föråldrade bestämmelser ingick, visade lagtexterna i stort sett praxis vid uppteckningstillfället och kunde därigenom ge upplysningar om hur samhället var beskaffat. Denna syn har kritiserats, tidigast av Per Nyström 1934. De centrala bestämmelserna i landskapslagarna var enligt honom nyheter, hämtade från kontinenten. De hade lånats in i den feodala överklassens intresse och riktade sig mot den gamla folkliga rätten. »Arvsbestämmelserna formuleras i syfte att bryta ned ätten» skrev Nyströmoch tilläde: »Att ur dessa rättsböckers omfattning söka sluta sig till kynnet av de normbildningar, som reglerade samhällslivet i de olika landskapen är uteslutet». Lagarna ger endast en bild av sin författares bildning och förmåga till juridisk systematik, av hans intentioner och hans ställning i det sociala kraftfältet. Däremot kan vi inte veta något om och i vilken takt lagarnas principer verkligen slagit igenom, menar Nyström.'' Kritiken har utvecklats av Elsa Sjöholm. Även hon ser landskapslagarna väsentligen somnyskapelser, som resultat av aktiva politiska insatser, och i stort sett motsvarande de vid författandet maktägande gruppernas vilja." Sjöholmhar framför allt studerat Gutalagen, av Holmbäck och andra ansedd som den ålderdomligaste av landskapslagarna, och daterat om den (mer härom senare). Vad kan man då säga om ättsamhällets karaktär med utgångspunkt från landskapslagarna? Det bör observeras, att varken Holmbäck eller Nyström påstår att det samhälle som lagarnas centrala bestämmelser reglerar är ett ättsamhälle ’’ Se härom Freeman 1961 s 194-195. hörsta upplagan av Pollock-Maitlands engelska rättshistoria utkom 1895. Phillpotts 1913. Det enda undantaget var befolkningen i Ditmarschen (s 125-134). ” Se Bloeh 1965 s 137-140, Raäeliffe-Brown 1977 s 202-206, Lancaster 195!3 s 230-250, 359377, Bullough 1969 s 3-18. Beträffande Island se Sorensen 1977 s 30—36. ’’ Nyström 1974 s 77, 74. Sjöholm 1978 s 253.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=