18 släkt går den sedvanliga beskrivningen av ättsamhället ihop. Detta antas ha varit uppbyggt av ätter, som var geografiskt samlade och förenade till stammar, och som bl a var jordägare. Det förefaller som om argumenten för det patrilineära ättsamhället är av fyra slag:-^ 1) Föreställningar hämtade från en evolutionistisk samhällsvetenskap. 2) Vissa arkeologiska fynd (långhusen på Gotland och Öland). 3) Analogier med folk, som anses närbesläktade med svenskarna och som har efterlämnat ett fylligare källmaterial från forntiden (t ex islänningarna). 4) Rekonstruktioner från landskapslagarna. De tre första argumenten kan behandlas tämligen kortfattat. 1800-talets evolutionistism (argument 1) har redan berörts. Dagens antropologer anser, att det finns ett antal alternativa släktskapssystem, som inte avlöser varandra i någon bestämd o^rdningsföljd. En eventuellt ursprunglig patrilineär släkt behöver inte ha upplösts av fast bosättning eller stark kungamakt, som Holmbäck tycks förutsätta, eller av klasskillnader, som Nyströmantar. Det finns tvärtomexempel på att tättbefolkade jordbrukssamhällen varit patrilineärt organiserade i århundraden, kanske i årtusenden, och det finns också samhällen med kungadöme och klasskiktning efter nästan feodalt mönster, där släktskapen är patrilineär.’^ Arkeologiska fynd av typen husgrunder (argument 2) förefaller svåra att knyta samman med bestämda släktskapstyper. Gotlänningar och ölänningar bodde i långhus för ungefär femtonhundra år sedan, men det gör också ett av de folk som brukar användas som exempel på släktkretssystemet, Ibanfolket på Borneo. Husen delas där av ett antal familjer, som inte behöver vara besläktade. Ibanerna är f ö intressanta av ett annat skäl. De är välkända som huvudjägare och ger sig ut på stora expeditioner för att skaffa skallar. En expedition byggs upp kring en ledare som kring sig samlar några av sina släktingar. Dessa medför i sin tur släktingar och följet rekryteras således ur ett antal överlappande kretsar. Det har sagts, att »ett bilateralt samhälle som Ibanfolkets på sätt och vis ger bättre möjligheter att skapa stora stridande styrkor än ett samhälle med starkt segmenterat unilineärt system»."^ En nordbo som läser om huvudjägarexpeditionerna kommer osökt att tänka på vikingatågen. Bilaterala släktkretsar finns och har funnits på skilda håll i världen. Av speciellt intresse här är att de tycks ha varit utmärkande för de »germanska» folken. Redan vid sekelskiftet var de engelska rättshistorikerna Pollock och Maitland på ■*’ Den följande kritiken av den traditionella uppfattningen har utarbetats oberoende av Gaunts (bägge förelåg i manus hösten 1982), men sammanfaller delvis. Vi utnyttjar dock i viss mån olika källmaterial, och som senare skall framgå (kapitel 6 och 8) skiljer sig vära slutsatser beträffande utvecklmgen något ät. Se Fox 1967 s 116>-117 och Keesing 1975 s 32-53 för exempel. ■'* Freeman 1961 s 212-214.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=