2 fattiga ställde på jorden och sålunda förvandlade det feodala ägandet till absolut äganderätt. Att bönderna förvandlades till antingen jordlösa lantarbetare eller stora kommersiella arrendatorer skapade ett jordbruk som på samma gång var en rekryteringsbas för en växande industriarbetarbefolkning och en effektiv livsmedelsproducent.'’ Också andra anglosaxiska historiker har, från olika utgångspunkter, uppmärksammat jordäganderättens förändring. Både »nya ekonomiska historiker» som Douglas North och R P Thomas, en marxist som E P Thompson och en socialantropologiskt orienterad historiker som Alan Macfarlane har pekat på den som en förutsättning för den industriella revolutionen.^ För en utomstående betraktare förefaller det som omvissa av dem överdriver det unika i den engelska utvecklingen.^ Frågan är, ominte samma individualisering och specificering av jordägandet återfinns i alla västeuropeiska länder under modern tid, inklusive Sverige. Jordägandets betydelse för den ekonomiska utvecklingen framgår tydligare om det — i anslutning till den romerska rätten — spaltas upp i tre nivåer: nivå 1) rätten till jordens avkastning nivå 2) rätten att bruka jorden utan annans inblandning nivå 3) rätten att avhända sig jorden fritt. Modern ekonomisk-historisk forskning har understrukit, hur fördelningen av jordbrukets överskott (nivå 1) påverkade kapitalackumulationen och jordbruksbefolkningens sociala skiktning. I utvecklingen på nivå 2 ingick sådant som skiftena och bytvångets upphävande, delningar av allmänningar, avvittringar, rätten att anlägga nya torp och att avhys4 landbor etc. Förändringar på nivå 3 gjorde det möjligt för effektivare producenter att förvärva jord av mindre effektiva. Adelsmän fick genom att sälja ströhemman medel att investera på återstoden av sin jord. Vinster från andra näringar kunde plöjas ned i jordbruk - något somdock ibland kunde få ockerarrenden till följd. Generellt är det rimligt att tänka sig, att en säker besittningsrätt innebär en sporre till nya investeringar och förbättrad jordbruksdrift. Karl XI framhöll »att man alltid gärna bättre sköter och lagar omdet enomsjälv tillkommer», en synpunkt somständigt återkom i 1700- och 1800-talens debatt.* ' Perkins 1968 s 135. ^ North-Thomas 1973, E P Thompson 1976, Macfarlane 1978. * Omdömet gäller Perkins och Macfarlane. Vad den senare beträffar är ordet »utveckling» knappast korrekt, eftersom han anser det engelska samhället oförändrat individualistiskt åtminstone från 1200-talet (se vidare kapitel 8 n 26). ’’ Herlitz 1974 a fr a s 363. En översiktlig framställning i Fridholm—Isacson—Magnusson 1976 s 29-37, 42-t6. * Citatet från] E Almquist 1929 s 123. - När det var opportunt, kunde dock synpunkten vändas till sin motsats. Kammarkollegiet försvarade Gustav Ill:s beslut att inställa skatteköpen av kronohemman genomatt framhålla, att när kronobonden väl förvärvat äganderätten till sitt hemman, nöjde han sig med att producera sitt nödtorft och utvecklade ej jordbruket [P R Bergström 1920 s 152).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=