105 — dvs den blivande arvsandelen.Vid stadfästelser av köp kunde somett extra argument anföras, att köpare var »i börden» eller »rätter bördeman». I linje med detta accepterande av bördsrättens princip låg en kritisk inställning till säljare och oskvlda köpare. Upplands lagmansrätt menade i ett mål på 1490-talet, att försäljningen gjorts »för en avund skill», och på samma sätt fördömde referenten i Svea hovrätt 150 år senare en köpare, som trots att han inte var bördeman »icke dess mindre inlåtit sig i köp», och hans åtgärd att förvandla köpet till en förpantning, när bördemännen klandrade karaktäriserades som ett utslag av »illistighet»."° Hovrätten talade i ett annat mål om säljarens »onda o 111 uppsåt». Det är dock långt ifrån alltid domböckerna innehåller klara hänvisningar till bördemannens rätt; ibland motiveras återgången främst med att köpet inte hade gått lagligt till, d V s att jorden inte hade bjudits upp på tinget. Det kunde formuleras så, att »efter samma jord icke efter lag såld eller fullföljd är dömes jord i börd Igen». Någon gång kunde motiveringen för att tilldöma en bördeman )ord hämtas från annan lagstiftning. 1579 begärde en Olof Larsson att få lösa in jord som hans far pantsatt till Olof Eriksson. Domstolen gick här inte på landslagens bestämmelser ombördemäns rätt att lösa m panter utan följde mandatet om kameral lösen. Det visades, att Olof Larsson ägde mer i hemmanet än panthavaren och »därför» tillsades han att betala igen skulden och återta jorden. 109 112 113 Lagfart, hävd och bördsrätt I vilka fall avvisades bördsrättstalan? Frågan knyter an till problemet om som berördes i föregående avsnitt. Där kunde konstateras, att landslagens treåriga preskriptionstid saknade betydelse. Vid bördsklander föreskrev jordabalkens andra kapitel att om bördemännen mte löste jorden inomnatt och år efter tredje uppbudet ägde de sedan aldrig tala på den. Negligerade praxis också dessa bestämmelser? Svaret måste bli, att domstolarna vid bördsklander följde lagen i mycket högre grad än vid annat klander. I själva verket var det vanligaste skälet att avvisa bördsrättsanspråk just att köpet var stadfäst eller att klander inte anförts i rätt tid. Så underkände t ex Kållands häradsrätt 1633 bördsklander, »efter samma Se ov.in n 83. Berg s 10, Sörrnland ,s .SI, \jurumia 167S VT: 17, 1688 \^T;6. Ul.R .s 81-82, Sve.i hovrätt m.tl S. Svea hovrätt mal 4. Kalland 1631 23/5 (Uvered). - Se .även LU R s 65-66, UDB V s 62:8, AT)b .s 127 och ett fall fr.än Ångermanland 1643 da landstinget fa därpå icke finnes lagmans dombrev» {AngvrmayiLitui s 96). Ibland anförs tv.ä skäl, till svnes utan gradermg: dels att köparna är obördiga, dels att de inte kan visa hur de köpt jorden eller att den är betald {AngcrrtuiyiliUici s 56). UDB II s 32:4. hävd. lOS IC9 det »rättvist vara, att han sin börd igenlöser, emedan nn 11'
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=