Mifsgiernings Balk. 146 Cap. 22. XXII. Cap. Oia qvinnofrid. 1. Tager man qvinno meci våld, och emot hennes ’Vilja främjar fm onda lufta, ocli varder lagliga ther- ”til vunnen; mifte lifvet, och qvinnan vare faklös, ”Ej må ock någor henne thet förvita, vid fyratijo ”dalers bot. Gitter han cj fullborda fm onda vilja; ”bote äntå för våldet hundrade daler. Varder han ”i thy dräpen ; ligge ogild. Häfdar man afvita ”qvinno, eller then, fom ej fyldt tolf åhr; vare ”lag famma.” 2. Nu är qvinna våldtagen, och gifver thet ej genaft tilkänna , och kärer ej ther å vid näfta Häradstin^, eller inom en månad in för Rätten i ftaden ; hafve fedan ej macht at öfver våldet klaga, ther hon ej laga förfall vifer. 3. Ilvar (om med våld tager och bortförer annars manshuftru, eller fäfteqvinno, mot hennes vilja; mifte lifvet, äntå at han henne ej häfdadt hafver. Kommer häfd ther til; hafve ock förverkadt alt fitt löfa gods, 4. Förer någor bort med våld mÖ, eller enka, (om ej fäft är ; hafve förbrutit fitt löfa gods, och plichte thertil med en månads fängelfe vid vatn och bröd, Häfdar han henne , mot hennes vilja ; mifte lif och lösören, fom fagdt är, 5. §. Hvar fomlockar, eller bortförer, qvinno från (in man, eller dotter ifrån fader, eller moder, eller ifrån them, fom i theras ftälle äro; böte hundrade daler, eller mera, eller plichte med kroppen, efter fom brottet är til. 6. Af thet gods, fom i alla thefta fall förbrytes, tage halft Konungen , och halft målsäganden. 7. Dräper någor then qvinno, han vet hafvande vara; mifte högra hand, och lif fitt. Slår han henne (å, at foftret ther af förgås; böte full mansbot. Vifte han ej, at hon hafvande var. tå
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=