Handels Balk, Cap 11. 12. 112 böte hälften af thes värde. Äge ock långifvaren macht, at löfa thet åter. Finnes fvek hos then, fom ki'ipte, i pant tog, eller gåfvan fick ; gifve thet åter til ägaren utan löfn, och böte ther til, fom nu fagdt är. Samma lag vare, ther någor tager lån i annars namn, och gitter ej fedan vila, at thet med hans lof och minne fkedt är. XII. Cap. Om inlagsfä, elkr nedfatt och förtrodt gods. 1. V Lägger man in hos annan i förvar gull, filfver, penningar, eller annat löft gods; lägge in med vitnen, eller tage bref ther å. 2, Inlagsfä, och fortrodt gods, bor man vårda fom fitt egit, Mifsfares, eller förkommer thet, af hans vangiömo, eller vållande ; gälde fullt åter. Sker thet af våda; vare faklös. 3. Sätter man under annars förvar tilflutna eller förfeglada kiftor, (kåp eller packor, och vet ej then, fom anammade, hvad thet honom ej, {tycke från ftycke , til vigt, mått eller antal, i händer gifvit; påftår fedan then, fom inlade, mera under förvar gifvit vara, än han åter fick; vare then, fom emottog, fri, ther han alt obrutit och oikadt utgifver, fom han thet anammade. Finnes thet vara brutit, och faknar ägaren något; fulltyge tå med vitnen , eller ed fm, huru mycket han inlagdt hafver. Gitter hzin thet; fvare then godfet under fin vård hade, för allan (kada , eller vife med goda fkiäl, eller fvärje, at thet af hans vangiömo och vållande ej fkedt är, eller at han ej theraf kunlkap och nytto haft. Varder han öfvertygad, ar, han med vilja thet förfnilladt; ftånde tiufs rätt. ther i är; eller är 4.Nöter man förtrodt gods, eller fig til nytto thet brukar, utan ägarens famtycke ; böte tijo daler, och Ikadan åter. Säljer man éiet, förpantar, eller 1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=