Handels Balk. Cap. 6. 7. 106 och tage Konungen theraf en tridiung, annan angifvaren, och then tridie näfte fattighus. Varder han oftare thermed funnen ; bote ther til tiugu daler. 2. Samma lag vare om them, fom å landet hafva något nederlag: Doch vare ej förbudit, at lägga fin egen afvel och afrad up, och then fälja hvar han vil. 3. Byter I.andtmanncn, til bärgning och nödtorft fm, vahra i vahra, eller kiöper för reda penningar, hvad annar af fin afvel låta kan ; thet må ej landskiöp heta. 4. The, fom kiöpflaga med häftar, måge fara omkring i landet, och them kiöpa och fälja. Stadens kiöttmånglare och fifkare måge ock å landet kiöpa flachtébolkap och färfk fi(k, til ftadens behof. VII. Cap. Om marknader. 1. §. Marknader fkola åhrliga hållas, å then ort och tid, fom ther til förefkrifven är. 2. Ej må marknadsgods fäljas förr, än marknad lyft, eller fedan then aflyft är; utan vare kiöpet ogildt, och bote kiöparen och läljaren hvarthera tijo daler. 3. Alle inrikes boende måge , å frimarknad, antingen ur fkiep , och fartyg, eller å torg, eller å andra platfar, fomther til förordnade äro, fälja eller Ikifta fina vahror; men ej må Upftads borgare föryttra fitt gods til någon utländlk man, eller med honom byta vahra i vahra, vid vahrans förluft, och tiugu dalers bot; utan vare thet Stapelftads borgare allena tillåtit. 4. §. Fremmande, fom utrikes ifrån med gods inkomma, måge thet, under frimarknad, i Stapelftäderna fälja til alla, både inrikes och utrikes boende , ur Ikiep eller bodar, i ftort eller fmått, för reda penningar, eller ock thet utborga. Ej äga the gods
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=