RB 36

uppenbarligen, att denna del skulle representera lokal opinion och sakkunskap och alltså växla från ort till ort. Så hade också skett i de tidigare kommissionerna i Dalarna och Hälsingland. Sparre lät emellertid genom befallningsmännen utse två bönder från vardera Hälsingland, Medelpad och Ångermanland, som sålunda kom att utgöra en fast och oförändrad del av rätten. Samma förfarande tillämpades med städernas representation: från Gävle kallades borgmästaren Carl Falck jämte rådmännen Anders Dunder och Peder Grijs, från Sundsvall och Härnösand borgmästarna Sven Danielson och Erik Lund.^^ Till missförståndet kan också ha bidragit den uträkning kammarkollegium i maj lät göra över rese- och tärepenningar för kommisionen: där upptas och adderas veckobelopp för både bönder och rådmän, trots att de enligt den tolkning som här getts instruktionen, borde ha ersatt och uteslutit varandra.^" Genom denna anordning kom också balansen inom kommissionen på ett oförutsett sätt att förskjutas. I voteringarna kom de båda grupperna att ha helt olika status. Medan bönderna gemensamt förfogade över en röst, hade var och en av städernas representanter denna rätt. Därmed fick också vota avgivna av assessorer med kunglig fullmakt minskad vikt. De sex prästerna i kommissionen hade på KM:s uppdrag utsetts av ärkebiskopen. Två av dem, Sven Watz från Bollnäs och Petrus Nerbelius från Alfta, hade erfarenheter från Rosenhanes kommission. Den senare kom emellertid att ursäkta sig och ersattes av teol. lektorn i Härnösand Petrus Warg. De övriga var Olof Hoffman, Harmånger, Anders Arctman, Skön, Olof Lidman, Tuna och Johan Corbelius, Delsbo. Till bisittare av världsliga ståndet hade KM i mars utsett hovrättsassessorerna Gotthard Strijk och Jöns Wallwik, två uppsalaprofessorer, teologen Samuel Skunck och juristen Olof Åkerman, samt underlagsmannen i Hälsingland, den nu erfarne trolldomsdomaren Erik Nerbelius. Strijk frikallades tidigt och ersattes först med häradshövding Gudmund Krook, men sedan också denne anfört laga förfall, med Knut Ingelson (Björnklo), lagläsare i Jämtland.^^ Därtill kom landssekreteraren i Gävle, Magnus Blix, som åtföljde guvernör Sparre och som fick full status av bisittare, jämväl rösträtt. Slutligen deltog under de första veckornas rannsakningar i Sollefteå och Boteå lagläsaren i södra Ångermanland Johan Hambraeus. Han fick emellertid snart andra uppdrag. Tillsammans med städernas och böndernas representation kom alltså de världsliga bisittarna som mest att förfoga över 13 vota mot prästernas 6. Därtill kom presidentens dubbla votum och utslagsröst. Sedd ur en annan synvinkel stod presidenten och de lärda världsliga bisittarna för en tredjedel av det samlade röstetalet. Bortglömda eller ignorerade blev alltså de erfarenheter som Rosenhane, Lundius och Stiernhöök hade redovisat från HälsingSparre t. Falck m. fl. 19.5.1674. GLreg. HLA. 12 Kammaren t. räntmästare Cronström 20.5.1674. K 82. UUB. 12 KM t. Sparre 14.5.1674. RR —Sparre t. Ingelson odat. (aug. 1674). GLreg. HLA. 157

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=