65 Lagförslaget var äntligen bragt i hamn. Den 16/2 1861 utkom den strafflag som fr. o. m 1865 skulle ersätta 1731 års missgärnings- och straffbalkar. Dödsstraff var efter 1861 föreskrivet dels i den allmänna strafflagen dels i den särskilda strafflagen fiir krigsmakten. I den allmänna strafflagen stadgades dödsstraff för två huvudtyper av brott: statsförbrytelser och dödande som inte var att hänföra till denna kategori. Till statsförbrytelserna räknades för det första högförräderi om faran ej blott var ringa. Närmare beskrivning av brottet finner man i 8 kap. 1 § : Uppror eller annan gärning som utgör försök att lägga riket under främmande makt, minska dess territorium, våldsamt upphäva eller ändra någon av grundlagarna, beröva konungen hans frihet, tron eller liv eller tronarvinge, hans ställning såsom sådan eller livet. Som högförräderi betraktades också, på grund av hänvisning från § 110 regeringsformen, försök att våldföra riksdagen, dess kamrar eller utskott eller någon enskild riksdagsman eller störa friheten i deras överläggningar och beslut. En särskild form av förräderi som måste nämnas i detta sammanhang fastän det ej beröres i strafflagen, omtalas i § 1 i ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och konungens rådgivare i kommandomål. Där föreskrives att såsom rikets förrädare skall straffas statsrådsledamot som under den tid regeringen föres av statsrådet försöker att våldsamt överändakasta det i grundlagen fastställda regeringssättet eller med råd eller gärning medverkar till lagstridigt kullkastande av någon rikets grundlag. Detsamma gäller om någon statsrådsledamot, när regeringen icke föres av statsrådet, eller den ämbetsman som ger konungen råd i kommandomål tillstyrker sådant lagstridigt steg eller underlåter att göra föreställning däremot trots att han vet vad som är å färde eller uppsåtligt och bevisligen fördöljer någon omständighet som kunnat förekomma sådant steg. Sedan 1861 års strafflag blivit fastställd gjordes i ansvarighetslagen hänvisning på dessa punkter till 8 kap. 1 § strafflagen. Den andra gruppen av statsförbrytelser utgjordes av olika fall av grovt militäriskt landsförräderi, varom stadgades i 8 kap. 4, 5, 6, 11 och 12 §§. Det gäller här först det fall att någon i krigstid låter sig av fienden brukas såsom spejare, vidare att svensk man eller utlänning, medan denne vistas i Sverige eller är anställd i dess tjänst, bär vapen mot riket eller
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=