KAPITEL 7. UTVECKLINGEN FRÅN FEBRUARIREVOLUTIONEN 1848 TILL STRAFFLAGENS ANTAGANDE 1864 1) Utvecklingen på kontinenten 1848—1860 Uppmärksamheten riktades i vårt land snart nog på nytt mot de dramatiska händelserna ute i Europa. Det stora revolutionsåret 1848 syntes komma att medföra dödsstraffets fall i Frankrike och Tyskland. Nationalförsamlingen i Frankfurt beslöt i sina grundrättigheter för det tyska folket att dödsstraffet omedelbart skulle upphävas utom i krigslagen och i fall av myteri till sjöss. Samma år beslöt Preussens lantdag att dödsstraffet skulle upphävas utom för krigs- och belägringstillstånd. Hade besluten stått sig, skulle de förmodligen ha blivit av avgörande betydelse också långt utanför Tyskland. Verkligheten blev en annan. En avgörande roll kom härvid Otto von Bismarck att spela. Grundrättigheterna för det tyska folket antogs visserligen i de flesta av Tyska förbundets stater men inte i Preussen, Bayern, Hannover och Österrike. Därmed blev dödsstraffet kvar i dessa stater. Reaktionens seger under åren 1848—49 ledde till att det återinfördes i övriga stater utom tre: Oldenburg, Nassau och Anhalt. Vad särskilt Preussen beträffar är att märka att lantdagsbeslutet 1848 inte sanktionerats av kung Fredrik Wilhelm. I den av honom oktrojerade författningen finns inte ett ord om dödsstraffet. Man måste sålunda konstatera att ytterst få stater tagit steget fullt ut och avskaffat dödsstraffet ur sina lagar. I Europa blott 3 små stater i Tyskland, 2 kantoner i Schweiz, Toscana, San Marino i Italien (Toscana hade, efter flera turer fram och åter, stannat vid sitt beslut från 1700talets slut att utesluta dödsstraffet ur lagen; därmed omöjliggjordes f. ö. för lång tid framåt tillkomsten av en, för den till sist bildade italienska staten gemensam strafflag.) USA 3 stater, Michigan, Rhode Island och Wisconsin.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=