RB 35

51 »att Hans Maj :t hyste stora betänkligheter emot dödsstraffet, både i avseende på rättmätigheten av dess användande och angående dess egenskaper, såsom straff betraktat. Vid de överläggningar Hans Maj :t nyligen haft med Högsta Domstolen samt lagberedningens ledamöter rörande Kriminallag-förslaget, hade Hans Maj ;t närmare utvecklat sina åsikter i denna viktiga rättsfråga. Men då Hans Maj :t så väl därvid som i följd av Statsrådets enhälliga yttranden, funnit den tanken vara allmänt rådande, att dödsstraffets avskaffande vore vådligt för allmänna säkerheten, ansåg Hans Maj :t sig icke böra vägra bibehållandet av ett straff, som för samhällets skydd anses vara nödvändigt». Kung Oscar hade retirerat. Reträtten innebar också, att han såg sig tvungen att kort därefter underteckna ett antal dödsdomar, som dittills vilat. I pressen hälsades kungens uttalande med tillfredsställelse. Dödsstraffet var säkrat; inte ens Aftonbladet uttalade något beklagande. Den likaledes liberala Dagligt Allehanda som kände sig särskilt lättad framförde emellertid samtidigt, i ett eget uttalande och i en längre insändare, önskemålet att avrättningarna inte skulle ske offentligt utan — efter amerikanskt mönster — inom fängelsets murar och i närvaro endast av särskilt tillkallade vittnen. Uppslaget väckte för ögonblicket föga uppmärksamhet, tycks det, men skulle dyka upp på nytt under 1860-talets riksdagar. Den kungl. propositionen ledde dock inte till något riksdagsbeslut om en ny strafflag. Under våren 1845 diskuterades strafformerna ingående. längre kom man inte. Överläggningarna resulterade endast i ett principuttalande om straffarterna, där huvudpunkten var antagandet av det s. k. Philadelphiasystemet i stället för det av lagkommittén på sin tid förordade Auburnsystemet. Dödsstraffet blev aldrig föremål för någon saken ansågs väl alltför klar för att behöva diskuteras. överläggning I några yttranden berördes dock även denna straffart. August von Hartmansdorff ifrågasatte om det verkligen innebar en större mildhet mot de grövsta brottslingarna att sätta dem i ensamhctsfängelser i stället för att avliva dem offentligen. Inom prästeståndet deklarerade i rakt motsatt riktning Johan Henrik Thomander, då ännu professor, att han inte delade de renläriga teologernas åsikt att dödsstraffet måste finnas kvar därför att det var grundat i Mose lag. Redan i bergspredikan är den modifierad »och således erkänd som en grundtanke, ingalunda tillämplig under alla förhållanden». Dödsstraffet måste bort, därför att det kan

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=