37 till brotten, kan man ock taga för avgjort att desse senare i flera fall bliva ostraffade. Man tvekar att dem angiva: vittnen innehålla med sanningen; och domaren sträcker tillämpningen av regeln att hellre fria än fälla även till de fall, där övertygande bevis emot den tilltalade fiirekommer. Vissheten, att ett brott ef bliver ostraffat och att straffet snart drabbar detsamma, är ofelbart långt mer avhållande från brott, än den ytterliga strängheten i straff». Dödsstraffets tillåtlighet, säges det längre fram, har bestritts eller ifrågasatts av flera vetenskapsmän, särskilt under senare tider. Lagkommitténs åsikt är klar: den »anser detta straff ej kunna inför förnuftets och rättvisans Domstol försvaras på annan grund, än att det })rövas nödigt fiir, och bidragande till, samhällsinrättningens bestånd och ändamål. Men denna nödvändighet och ändamålsenlighet äro tvivel underkastade». Det kan varken förbättra eller avskräcka, det strider genomsin barbariska form mot tidens civilisation. Med ytterligare ökning av denna civilisation kommer det därför helt visst att en gång upphöra. Kommittén var emellertid inte säker pä att denna bildningsgrad ännu var »nog allmänt uppnådd» i Sverige; en total reform av lagstiftningen, innebärande dödsstraffets avskaffande, vore därför äventyrligt. Därför levererade kommittén två lagförslag: ett där dödsstraffet var kvar, med den humanisering av verkställigheten som nyss nämnts, och ett alternativförslag, där det genomgående var ersatt av livstidsstraff. Det hör till saken att antalet dödsstraffbelagda brott också var starkt reducerat i förhållande till gällande lag. Gäckeri med Gud, brott mot offentlig myndighet, rån och dråp, sedlighetsbrott av olika slag, barnamord för att blott nämna de viktigaste kategorierna: överallt är dödsstraffet ersatt med frihetsstraff. Vad det med dödsstraff —■ i huvudförslaget en vidare definition än i 1734 års lag. Där heter det: »Dräper man, eller kvinna, annan försåtliga och i lönndom; varde mördaren halshuggen» etc. I lagkommitténs förslag (kap. 16: »Om mord och dråp; så ock om annan misshandel å person») heter det däremot: »Den som, i uppsåt att döda, med berått mod berövar någon livet, miste, för mord, liv sitt». »Mord» blir därmed något annat och allvarligare än s. k. viljadråp. belagda brottet mord beträffar, hade lagkommittén gett det 4) Lagkommitténs förslag under debatt 1832—10 Att lagkommitténs åsikt om dödsstraffet vid denna tid delades av en bredare opinion än tidigare framgår av olika uttalanden. I sitt arbete
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=