176 kvav; man börjar kanske att betrakta brottslingen mindre såsom en självmedveten och självbestämmande våldförare av samhällets ordning än såsom en sjuklig, en sömngångare, som med slutna ögon vandrar på takåsarne, och vilken man hittills låtit våldsamt nedstörta, på det han icke måtte bringa takpannorna i olag. Då kanske man i stället blir mera betänkt på att bereda honom en fallskärm och att sedan träffa stränga men icke oförsonliga åtgärder, för att omöjliggöra den farliga vandringens upprepande. Då blir det tid att omskriva, icke en men många paragrafer i lagboken, och då skall det förfärligaste av alla straff också utan misskund bliva därur utplånat.» Nils von Koch konstaterade likaledes att en reaktion inträtt sedan reformåren på 1860-talet. Han såg dock ett hoppfullt tecken däri att »bättre åsikter nu börjat att göra sig i hög grad gällande inom det teologiska gebitet, bibelforskningens och bibelförklaringens område». T. o. m. inom den katolska kyrkan kunde en sådan utrensning ur bibeln av »papistiska, jesuitiska och andra mer eller mindre själviska tillsatser» konstateras. Den kristna läran återföres nu, fann han, till överensstämmande med Jesu egen förkunnelse, enligt vilken dödsstraffet avvisades, en åsikt som även omfattats av de äldsta kvrkofäderna, sade von Koch. Först från Konstantins tid hade kyrkan ändrat åsikt, och tyvärr hade både Luther och Calvin gått vidare på samma linje. Talaren begagnade tillfället att skarpt klandra det gamla prästeståndet i riksdagen för dess envisa motstånd mot varje form av lindring inom strafflagstiftningen. Läget vore nu lyckligtvis ett annat: »Nu har man . . . allmänt börjat gå i en som jag tror, sant kristlig riktning och sökt återföra kristendomen till vad den var, innan mänskliga påfunder och interpolationer i bibeln börjat göra sig gällande och de världsliga intressena sammanknutits med de andliga.» Koch hoppades »att vi nu snart skola befinna oss på den punkt, att ingen, utom möjligen den som mer eller mindre, här eller annorstädes, lutar åt dogmen om mänsklig infallibilitet. skall våga sätta sitt namn under en dödsdom» — ett yttrande som väl får tolkas som en ganska tydlig kritik av Karl X\ :s avslag på Carl Otto Anderssons nådeansökan. Koch avvisade också den utbredda åsikten att tiden ännu inte vore mogen för reformen och påpekade i samband därmed att i de stater, där dödsstraffet återinförts, hade det ej skett på grund av någon ökning av antalet brott utan »alltid skett endast till följd av revolutioner med åtföljande reaktioner, eller under yttre eller inbördes krig, då natur-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=