RB 35

13 »Christ(‘nthuni imd Todcsstrafe» [1938| och Paul Allliaus’ instruktiva skrift »Dic Todesstrafc als Problem der ehristlichen Ethik» [1955]). Svaret var att det kristna kärleksbudet och statens straffande myndighet väl gick att förena inom ramen fiir det kristna samhällets normer. Hur de kunde fiirenas är inte platsen att utreda här. jMen det är viktigt att det förtdåg .samstämmighet mellan stat och kyrka pä denna punkt, eftersom kyrkan under ortodoxiens tid hade ett fast grepj) om folket och samtidigt var statens myndiga organ på andelivets område. Menige man fick i dessa stycken sin näring i Luthers lilla katekes och den däri ingående kristliga »hustavlan», såsom Hilding Pleijel utrett i flera arbeten. Vad katekesens ord om det femte budet »du skall icke dräpa» härvidlag hade att säga. för att inte tala om hur det muntligen torde ha utlagts i predikningar och undervisning, har förvisso gjort klart för var och en att det av staten påbjudna och exekverade diidsstraffet stod i överensstämmelse med Guds egna ord. Det är mot den bakgrunden man har att S(' exemj)elvis motiveringen i Erik XIV:s förordning om högmålssaker 1563. Här inskärpes att Gud själv i sin heliga lag påbjudit att vissa grova brott skulle bestraffas till livet, och att om så inte skedde. Guds hämnd skulle komma över hela folkt't. Ännu Eredrik Wilhelm I av Preu.ssen säg häri det väsentliga motiv(‘t fiir straffrättskipningen (1700-talets början.) 1 stadfästelsen till den nya versionen av Kristoffers landslag 1608 förklarade Karl IX att man i luigmålsbrott av olika slag skulle följa »Guds lag. som i den heliga skrift är författad», och till själva lagen fogad('s ett tillägg som innehöll utdrag ur den mosaiska rätten, återgivna efter Gamla testamentet. Ända fram till 1731 års lag hänvisad<' svenska domstolar ofta till »Guds och Sverigi's lag«; i man kunde även åberopa lagtext ur Mo.sebiickerna. Eftersom Mose lag pä en rad punkter fiireskrev dödsstraff fick denna straffform en stärkt ställning. Kommer därtill en vidgad tillämpning av avskräckningsprincipen. som tog sig uttryck i en alltmer brutaliserad straffrättskipning —låt vara att brutaliseringen efter allt att döma inte gick så långt i Sverigt' som ])å kontinenten — fiirklaras den utbredning som de stränga straffen, enkannerligen dödsstraffet, hade fått i vårt land under århundradet hire 1734 års lag. De.ss regler i missgärningsbalken och straffbalkiai blev inte definitivt och i alla stycken upphävda förrän 186 1 års strafflag trädde i kraft. I ett senare skede blev dödsstraffet ett svårart* problem för de kyrkliga samfunden.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=