RB 35

147 Frågan om orsaken till omsvängningen från 1867 till 1868 togs upp av Skaraborgsrepresentanten Victor Renström, själv anhängare av dödsstraffets avskaffande: »Ju längre diskussionen pågått har det nämligen synts mig allt mera klart, att stämningen inom kammaren nu icke är densamma, som föregående år. Då frågan under sista riksdagen behandlades, framställde väl förfäktarne av dödsstraffets bibehållande sina åsikter, men med en särdeles betänksamhet och varsamhet, medan motståndarna å sin sida redan från början tycktes tämligen säkra om segern. Nu synes mig åter förhållandet vara alldeles omvänt. Vadan kommer sig då denna oväntade förändring? Vilka stora och ingripande omständigheter hava sedan dess inträffat? Vad är det som kunnat verka å ena sidan cn sådan modlöshet, ett sådant vankelmod, å den andra sidan så mycken bestämdhet, sådan säkerhet? Detta torde vara svårt att förklara, dock synes det mig, som om ett par faktorer härvid ej varit utan sitt inflytande. Den ena är det anförande i denna fråga, som av en ädel och hög personlighet redan tidigt på annat rum under denna riksdag framställdes ett yttrande, som svårt tynger i vågskålen. Den andra är kanske icke heller att förbise: nämligen det sorgligt olyckliga sätt, varpå en viss organ inompressen kastade sig häröver och föranledde en harmfull reaktion.» Renström måste beklaga, sade han, »om de exc('sser, jag vidrört, skulle inom kammaren kunnat hava ett sådant inflytande, att kammaren därför skulle glömma den åsikt, den för knappast 10 å 11 månader sedan med så stor majoritet uttalat. Det synes mig oförklarligt, huru ett sådant vacklande, en sådan tvekan skulle kunna få äga rum i en fråga, som för så kort tid sedan väckte kammarens varmaste sympatier. Jag ville icke tro på cn sådan omkastning, en sådan ombytlighet, men måste dock göra det.» Grosshandlaren J. Lindström i Göteborg, som 1867 röstat mot dödsstraffet, men nu öppet deklarerade att han ändrat mening, ställde också frågan, hur man skulle förklara den »tänkesättets omkastning» som efter allt att döma hade skett inom kammaren. I vad mån just De Geers anföranden påverkat honom framgår visserligen ej bokstavligen men skiner ganska tydligt igenom: »Det torde någon gång inträffa med en representativ församling detsamma som med den enskilde, eller att hon kan bliva ’klokare för var dag’, och ingen lärer kunna klandra, om man för goda skäl, för statskonstens, vetenskapens och den praktiska erfarenhetens sammanstämmande vittnesbörd, låter falla ett beslut, tillkommet under känslans svallning, av varm hänförelse för en stor idé.»

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=