140 fallet i min ort. Säkert är att den stora allmänhetens rättskänsla ej sknlle känna sig tillfredsställd, om t.ex. en missdådare gång efter annan beredde sig tillfälle att begå mord, det ena grymmare än det andra, och ändå ej drabbades av annan påföljd än att han till fängelset återfördes för att, måhända förnyade gånger, upprepa sitt brott». Henrik Hansson från \"ästernorrlands län protesterar mot lagutskottets påståendt'. att opinionen i landet är för dödsstraffets avskaffande; för sin del åtminstone ansåg han detta ej överensstämma med sanna förhållandet. Godsägaren O. G. Hedengren i Örebro län —lantmannapartist och lekmannapredikant — förklarade likaså att allmänna tänkesättet i hans hemort ville behålla dödsstraffet — detta straff som enligt hans mening ännu borde kvarstå någon tid »såsom ett hotande åskmoln, färdigt att urladda sig över den grvmme och för allmänna säkerheten vådlige nuirdaren. som synes törsta efter sina medmänniskors blod». F. G. Isberg från Stockholms län. som i egenskap av domare och fängelsechef haft mvcken kontakt med brottslingar, de av brottslingar skadade och med menigheten i allmänhet, hade därigenom fått fullt klart för sig, att »hos folket, hos massan finnes icke ännu någon allmännare övertygelse om lämpligheten att just nu. ett tu tre, se dödsstraffet ersatt av livstidsfängelse, eller samma straff som nu gällande lag utsätter fiir jämförelsevis vida mindre brott». Liss Olof Larsson, den kände lantmannapartisten, ansåg att den allmänna opinion, som man åberopat som stöd för utskottets förslag, i grund och botten var tidningarnas opinion —»att den är landets, det vågar jag betvivla —ja. jag vågar till och med bestämt påstå att så icke är». F. ö. vore bondeståndets beslut vid de två sista riksdagarna ej mycket att fästa sig vid, ty ståndet visste att dess votum så litet betydde, när det utgjorde blott en fjärdedel av representationen.*5^ Peter Andersson. Blekinge län, förklarade att han skulle rösta för dödsstraffets bibehållande »och detta så mycket hellre som jag tror mig därvid gå mina kommittenters önskan till mötes». Pehr Staaff, häradshövding i Norra Hälsinglands domsaga, kritiserade östgöten Jonas Anderssons åberopande av vad ett allmänt politiskt möte beslutat uttala: för att sådana reservationer skall betyda något, måste man först känna vilka personer som står bakom och vilka opinioner som i övrigt uttalats. Han kunde beträffande Hälsingland säga: »För min del betvivlar jag mycket att dödsstraffets avskaffande har för sig den allmänna opinionen inom landet. I den ort, där jag är
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=