138 sakliga argument för ena eller andra åsikten utöver de som redan gång efter annan förts fram under de senaste riksdagarna liksom i pressen. Det fanns emellertid ett skäl som framfördes från bägge sidor för att stödja den egna åsikten: den allmänna opinionen i landet. Ingen förnekade ju att folkmeningen var en utomordentligt viktig faktor att ta hänsyn till vid frågans avgörande. Den allmänna opinionen kräver att dödsstraffet avskaffas — så hette det å ena sidan, om ock stundom med vissa reservationer. P. A. Siljeström åberopade det gamla bondeståndets uttalanden vid två riksdagar och majoritetsbeslut 1867. C. A. Larsson, hemmansägare i Östergötland och nyliberal till sin åskådning, medgav att föreställningssätten hos menige man är tämligen olika: »En del önska visserligen att brottslingar skola dödas, men dessa anföra vanligen såsom skäl statens onus att underhålla dem i fängelserna med kläder och föda. En sådan egennyttig materialism kan man icke åberopa som skäl för lagstiftningen. Andra däremot tycka, att dödsstraffet är alltför lätt försoningsmedel, på samma gång det strider emot religionen. Förhållandet är, att den stora allmänheten icke tänker på döden utan i sammanhang med den saliga och osaliga evigheten, och det är av sådan anledning som straffartens kvarstående i lagen anses oberättigad.» Från samma län vittnade Jonas Andersson i Häckenäs, den kände folkbildnings- och skolpolitikern, vid denna tid medlem av nyliberala partiet :62 Qm folkopinionen verkligen varit emot dödsstraffets avskaffande, »så skulle väl en allmän storm av ovilja hava uppstått emot bondeståndets representanter vid deras hemkomst» i varje fall från den sista ståndsriksdagen landet, att ingen torde ha varit okunnig reaktion hade veterligen ej avhörts. Andersson kunde också berätta att under hans vistelse i Stockholm hösten 1867 och då han alltså ej kunnat utöva påtryckning på sina hemmavarande kommittenter, hade en inbjudan utgått till ett politiskt sammanträde mellan dem som var intresserade av viktiga samhällsfrågor, bl.a. om dödsstraffet. Inbjudan var undertecknad av flera aktade personer i domsagan, och till mötet hade infunnit sig »en stor mängd folk av alla samhällsklasser». ]\Ian uttalade bl.a. att man önskade att frågan om dödsstraffet, såsom en fråga av utomordentligt stor politisk vikt och betydelse, skulle förekomma till överläggning vid stundande riksdag. Mötets åsikt hade formulerats i dess protokoll: ståndets beslut hade ju väckt sådan uppståndelse i om saken. Men någon sådan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=