133 bland dödsstraffets motståndare, de som alltså yrkade bifall till lagulskottets utlåtande. »Att stödja samhällsordningen på dödsstraffet, det är att grunda den på hatets och hämndens makt. att stödja samhällsordningen på förbättringsprincipen. det är att grunda den på frihetens och kärlekens makt, på civilisation och kristendom»; så hade Emil Key uttryckt det redan 1867 och han upprepade satsen nu och fortsatte: »Antingen är lagen om dödsstraffet rättvis och då bör den tilllämpas men tillämpas konsekvent och icke i nådeväg eluderas, eller är den icke rättvis och då biir den avskaffas. Att hava den blott för att taga till i nödfall, det är som att argumentera, när andra skäl tagit slut. med knytnävarna. När samhället icke har tålamod att genom lagens inneboende moraliska kraft övervinna opponenten mot det sedliga samhällsbegreppet, så, fiir att slippa vidare kostnad och besvär med denn(' brottslings förbättring, gör samhället processen kort genom våldets kraft. Kan detta vara rätt?» De Geer hade yttrat att, sedan avrättningarna upphört under kung Oscars första regeringsår, de tilltagande brotten gjorde det nödvändigt att på ett enda år. 1815, låta avrätta 19 personer. Sedermera hade färre antal avrättningar behövt tillgripas, och däri hade De Geer tydligen sett ett bevis fiir att dödsstraffet gjort sin verkan. Key invände: För att sammanställningen verkligen skall bevisa det åsyftade, måste man ju dock veta om mordens antal efter dödsstraffets »återupptagande» varit färre i medeltal årligen under Carl XV:s tid än under kung Oscars. Key betvivlade det. Den kände skolmannen och politikern Per Siljeström, kulturliberal till sin åskådning och även han en lantmannapartiets man, satte, liksom Key, ifråga om de statistiska uppgifter, som De Geer anfört om brottslighetens ökning under den tid Oscar I ej ville tillämpa dödsstraffet, egentligen hade något värde som bevis. Det var de dåliga åren på 1810-talet som var orsak till brottslighetens ökning, ej kungens mildhet. Om dödsstraffet, som De Geer synes mena, är ett nödvärn som ej skvdle vara så nödvändigt om man hade säkra fängelser gripa ett sådant straff endast därför att fängelserna ej är effektiva nog, frågade Siljeström. Erfarenheterna från utlandet, där förutsättningarna är andra än våra, ville han ej tillskriva alltför mycken vikt. Det är dock betecknande, menade han, att dödsstraffets anhängare bland juristerna åberopar kriminalitetens omfattning i vissa länder som avskaffat dödsstraffet och utropar: se där följderna av en överdriven filantropi —dessa har då verkligen samhället rätt att till-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=