104 Sällan, sade han, hade han känt sig så förstämd inför kammaren som i detta ögonblick; han kände i luften att hans mening ej hade kammarens sympatier: »Ännu kännes nämligen intrycket levande kvar efter de ord som här vid riksdagens början blivit i ämnet uttalade av Kronans förste minister, av den man som står i spetsen för våra lagars såväl stiftande som skipande, av den man. till vilken vi alla blicka upp med den djupaste vördnad, och till vilken fäderneslandet i många hänseenden står i en outplånlig skuld. — Ej underligt då, om hans ord här gälla; och jag begagnar ögonblicket för att förklara, att, om jag förut känt justitiestatsministerns mening, frågan om en underdånig skrivelse i ämnet, såsom då till intet tjänande, icke blivit av mig vid innevarande riksdag väckt.» De Geer har själv berört saken i sina »Minnen».^ Indirekt anger han där också förklaringen till att han gjorde sitt uttalande redan vid remissen. Nya motioner i ämnet hade väckts vid 1868 års riksdag, berättar han. »och man antog nu allmänt, att frågan skulle gå igenom. Vid remissen av en av dessa motioner uttalade jag i första kammaren min åsikt, att tiden ännu icke vore inne för att vidtaga den avsedde lagändringen». De Geer har därmed klart sagt ifrån att han med sitt anförande ville förekomma ett beslut om dödsstraffets avskaffande. Att han valde att framträda i första kammaren är också ganska naturligt. Det var där som frågans utgång 1867 i för hans åsikt gynnsam riktning hängt på ett hår, det var där han närmast kunde räkna på lyhördhet för sin åsikt. Andra kammaren var ingenting att lita på; men vann han första kammaren, skulle han lyckas förhindra det hotande beslutet. Helt visst ansåg han det också angeläget att med kraft framföra sina synpunkter så tidigt, att redan lagutskottet följde hans intentioner. I »Minnen» nämner han även att han fick »en sträng avstraffning» för sitt anförande: »Tidningen Fäderneslandet avbildade mig stödd pä en bödelsyxa, och icke blott hela den liberala falangen i pressen och riksdagen uttryckte sitt ogillande, utan även många konservativa instämde däruti.»io Missnöjet inom riksdagen kom ej till något protokollfört uttryck i samband med själva anförandet, men en axplockning i pressen ger åtskilliga belägg för att man där verkligen utsatte De Geer för en »avstraffning». Aftonbladet förklarade att uttalandet var »ägnat att undergräva för-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=