70 handlingar. Från sådana slag, som med hänsyn till den uppkomna kroppsskadan likställdes med större sår torde fullrättsboten ha utsträckts till dessa. Då fullrättsboten härigenom kommit att framstå som ett i våldets svårare skadeverkan grundat tillägg till fredlösheten, har den bortfallit vid sådana lindriga slag, som ej åstadkommo skadeverkan. Huruvida fullrättsboten utsträckts även till mindre sår, är knappast fullt klart men synes antagligt på grund av fullrättsbotens kvarstående vid sådana averkadrep, vilkas skadeverkan yttrade sig i blånad, blödning eller dylikt. Fullrättsbotens utsträckning till större sår torde i sig innefatta förklaringen till dess regelbundna uppträdande som dråpsbot till målsäganden {vigsbd'tr). Denna fullrättsbot är sannolikt ingen annan än den, som för sår eller slag skulle tillfallit den för våldet utsatte själv, därest detta ej blivit dödande {ben).^'^ Den isländska rättens vigsbo’tr torde med andra ord i den på denna punkt ålderdomligare norska rätten äga sin motsvarighet i den fullrättsbot, som i händelse av »illviljeslag» {qfundarhqgg) men med undantag för misvigi, endast i detta fall tillkommer den dräptes arvinge.^® Ett annat spår av att den isländska rätten i fråga omanspråk på gäldande av personlig rätt i följd av våld mot person en gång intagit samma ståndpunkt som den norska, torde föreligga i ett specialstadgande om våld mot annans träl. Det heter här att den, som tillfogar trälen sådant slag, som kallas HVtenishqgg —en från norsk rätt känd term,®® som i den isländska möter endast på detta ställe, i sin mån ett vittnesbörd om stadgandets höga ålder —skall till hans herre gälda sex öre, till trälen själv tre öre.®® Slår man trälen vanför eller sårar honom, heter det vidare, då skall gärningsmannen till ägaren erlägga trälens värde och dessutom, ifall trälen blir oförmögen till arbete {omdgi), ersätta ägaren kostnaden för hans Grågas I a 86 s. 148: hvatke er maör gorir pess at matir far af pvi sår. pa seal lysa sår a hond honom en ben ef at vigi goriz. Jfr Grågås I a 87 s. 152: pat er malt. ef madr verdr vegin oc se par sacar aöili. pa seal hann lysa vigi oc hafa lyst fyrir .iii. sol. hann a cost at lysa ahönd i. manne ef ann vill enda er rett at lysa iafn mörgom monnom ahendr peim er at voro sem beniar voro a enom davSa. pat er malt. par er pav averc finaz a davdom manne ef metaz matte sem in meire sår oc seal par ben lysa. Även Grågås II 280, 281, s. 310 f. Se ovan Se ovan ss. 54—56. Grågås I a 111, s. 191: Ef maör drepr pral manz ovanis hög oc apar drottin vi. avra. en prallin iii. avra. Nu ef hann ber pralin lama barningo eöa sarir hann pa seal hann giallda verö pralsens peim er åtte slict sem bvar meta viÖ båc enda giallda vanhagin sem bvar virda ef prallin verör at o maga af peim bardaga. Ef pralar manna liostaz oc seal gialda vi. avra er lystr. drottninom. en iii. pralinom. Ef hann a cost til pess enn ecki ella. — Jfr Grågås II 379, s. 396, där alternativet sarir saknas vid ber lama barning och där i bestämmelsen om slagsmål mellan trälar finnes den säkerligen viktiga läsarten giallda vi. aura i stället för gialda pralin’, utg. av Konungsbök har också där infört den förra läsarten.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=